Adjö BA

Svenskt kaffe dricker jag. Och lyssnar på Onkel Kånkels gammeldags jul. Börjar med andra ord förbereda mig på hemkomst. På fredag dyker jag upp era skethövven. Igår åkte jag bussen tillbaka från efterfesten och varje gathörn rev upp små hål i hjärtat på mig. Jag vill inte lämna den här staden. Men jag gör det ändå.

Sleeping is the only love

Jag har flyttat fran soffan elva vaningar upp vid Scalabrini Ortiz till det ruffigare omradet Microcentro, i korsningen Rivadavia och Riobamba, mitt emot kongressen. Bor ihop med en lakarstudent med ett kranium i bokhyllan och en konkav spegel pa toan. Varje natt nar jag ska sova stirrar skallen pa mig och varje morgon nar jag ska pissa ar mitt ansikte forvrangt. Om det ar en indianskalle ar jag rokt. Tankte vanda pa den igar eftersom den stirrade lite val intensivt men sen angrade jag mig. Javligt dum idé att stora den. God natt da lilla skalle, hoppas du har haft en bra dag. Sweet talk har alltid varit min paradgren.

Ett fall och en lösning

Egentligen var jag ute efter videon till Helgen V.48 eftersom den börjar nu och snart också är över. Gjorde iofs den grejen redan förra året men i brist på idéer. Jag ser en bail jag ser en tjaj jag ser en snut. Men istället stötte jag på en skållhet junidag 1999. Efter 1:32 dyker en blond hårboll med hippietendenser iklädd en åt helvete för varm stickad grön tröja upp i det nedre vänstra hörnet och rullar sen runt i publikhavet under några sekunder med ett åt helvete för stort leende. Det var jag.

7 heures du matin

Visst ja, det här är ju numera en resdagboksblogg. Detta har hänt. De senaste tre veckorna har jag befunnit mig i Buenos Aires. Jag har blivit full regelbundet. Jag har gjort massa festliga saker. Nästa vecka funderar jag på att åka till Uruguay mest för att det är ett festligt namn. You are gay med lite vilja. Du är homosexuell för er som inte kan engelska. Hoppas ni fått svar på alla era frågor.

Förövrigt blir jag allt svagare för människor som hänger ut sig på youtube. Framförallt såna som mimar eller sjunger karaoke. Snart kommer jag nog göra det själv. Här är en som fångat mitt intresse. Mest för att det är en jävla bra låt men också bra inlevelse. Ungdomlig glädje. Betyget blir 6 kanyler av 10.

Gimme Shelter

Poontowns förra flickvän

Första gången jag träffade Poontowns förra flickvän var på en fest i kortedala. Hej sa hon och presenterade sig. Hej sa jag och presenterade mig. Jag tyckte hon var väldigt vacker. Väldigt vacker på ett sätt som inte är uppenbart. Som man tror att man är ensam om att se. Poontown stod lycklig rakryggad bredvid och jag antar att han sög i sig våra förstummade blickar.

Ju längre kvällen led desto mer föll jag för henne. Vi föll alla för henne. När de stela vad sysslar du med för nåt konversationerna med berusningen gled över till en högre volym och skrattet, skrattet. Hon exploderade i ord.

Trevligt att äntligen träffas. När de skulle gå kramade jag om henne. Vi syns nog snart igen tillade jag och försökte le naturligt. Fyfan vad fin hon var. Poontowns förra flickvän.

Jayhawks

Det blev helt plötsligt storm i paradiset. Vinden tjuter och gardinerna fladdrar. Ni kanske tror att det är nån slags målande bild eller metafor eller nåt sånt skit men det är det fan inte. Vinden tjuter och gardinerna fladdrar. Klockan sju går jag hem från nattklubben och känner mig misslyckad för att jag inte pallar mer. Jag ger min sista cigg till en uteliggare, tänker lite på jayhawks, tänker lite på det festliga i att bli erbjuden koks av en tjej från Colombia och inte bli erbjuden på sprit av en tjej från Finland. Allting och ingenting stämmer perfekt. Eller kanske är det bara ett festligt sammanträffande och inget speciellt. Festligt i alla fall. Eller bara löjligt. Jayhawks kommer återförenas och spela i Sverige nu väldigt snart. Fan ta er om ni missar det...

Tango

Tango, det är tango som ligger och vibrerar. Fan det tog inte lång tid att upptäcka det.
-Bra jobbat nicklas!
-Tack så mycket nicklas.
-Fin du är idag förresten.
- Tack, du också.
Inget skämt. Ingen turistig tangobaraförattjagäriArgentina skämt utan riktig svettig ståtlig tango. Tango under en svajande fläkt, genom välvda fönster i vackra stenhus och på slitet golv av ädelträ. Lås in era döttrar-tango. Lås in era husdjur-tango. Lås in allt som rör sig-tango.
Så, där har ni Argentina. Det tog mindre än två veckor. Jag är impinerad, micket impinerad.

Christiania

Första veckan i Buenos Aires blev lite som julmarknaden i Christiania. Allt är fantastiskt vackert men man vet inte om det är på riktigt. Nu efter en vecka börjar degen sätta sig. Jag bor här nu och en tid framöver. Och det är fortfarande vackert. Solen går upp varje morgon över en stad som är så löjligt stor att det inte går att greppa och även om USA har rullat över Buenos Aires som en ångvält finns det något här som ligger och vibrerar i bakgrunden. Ska försöka komma på vad det är. Hoppas det är något matigt för jag är hungrig.

Argentina

Jag och Bob flög till Argentina i lördags. Mycket lite sömn, på flygbussen, in i planet, upp i luften till Atlanta, dynga ner sig på rödvin, bli förhörd av border patrol på grund av arabiska stämplar i passet, få veta att anslutningen till Buenos Aires är fullbokad och istället ta ett plan till chile, dynga ner sig på rödvin, sova på planet, Santiago och sen upp igen, Buenos Aires.

How does it feeeel, frågade Bob på flygbussen.
-Jo det känns bra tack, trött och bakis men glad tror jag.

Lite senare, över atlanten; ...To be on your own?
-Det är ok mr Dylan, tack för din omtanke.

Lite senare, över Sargasso havet (ålens vagga);... Like a complete unknown?
-Flygbolaget har ju mitt namn så, helt okänd är jag ju inte. Men tack för att du bryr dig.

När solen stack i ögonen utanför flygplatsen i Buenos Aires;... Just like a rolling stone?
-Jag mår fantastiskt bra Bob. Hur mår du själv?

Dont look back

Skit i allt jag tidigare skrivit. Jag står som vanligt inte för något av det. Nu börjar jag på riktigt. Inget larv. Tror jag. Kanske. Det blir nog resdagbok av det här nu. Vi får se.

Spanska

Mina spanskakunskaper- översatta och osminkade.

Jag får upp är de åtta och nio börjar dagen med frukost. Vanligtvis som flytgödsel och bröd med ost.
Ibland, efter frukost, jag ser på tv eller spela gitarr. När tiora är 13trece lunch som jag gör. Vanligtvis någonting som liknar det lite sallad. Efter lunch ett par timmar för att studera spanska.
På eftermiddagen jag göra saker som necisito att besöka butiken och köpa saker på lunch.
Ibland finner jag mig själv i eftermiddag mina vänner på ett café. Ibland är vi på bio.
Innan jag hamnar i en bok jag läser eller ser på TV.

Nystart

Finns det något sorgligare än glappande hörlurar, Neil Young, en öde busskur i duggregn och djupfryst pizza under armen? Ja eller nej? Det mullrar till ute vid de Svenska Högarna. Jag stannar upp, lyssnar noga och ja, det är minsann det stora vemodet som rullar in.

Så sakta, så demonstrativt sakta knäpper jag upp brallorna. Drar ner dem till knäna, böjer mig framåt och blottar mig mot öst. Kom an hösthelvete. Gör din grej.

Som ni kanske förstår har jag och Bloggen gjort slut, för gott, för alltid. Han är väl ute och luftar kuken nånstans nu as we speak. Jag bryr mig inte. Men vi har fått delad vårdnad om bloggen. Det blir bäst för alla antar jag. Det är vad jag antar. Nu ska jag förverkliga mig själv. Ta dagen i akt. Leva livet och umgås mer med mina vänninor. Nystart.

Go west

Är det slut nu Bloggen?

Usch, vilken dag. Solen var så förädisk, den sken kallt. Det är bättre att ni hör det här från mig än att det går massa omvägar och blir förvrängt. Men det är så att jag och Bloggen har gjort slut igen. Det var i förmiddags det hände.

Jag ville göra nåt fint för min prins, köpte med mig en kvarte explorer och lite grillkorv. Tänkte att vi skulle ha det lite fint tillsammans bara han och jag. Jag var på gott humör och gick och tänkte på hur glad han skulle bli. Han älskar grillkorv.

Hans trappuppgång är beige och ljusgrön med svarta prickar. Den luktar hemma på något sätt, matos och lite instängt. Färger och lukter som jag med tiden har börjat förknippa med honom, färger och lukter som tar emot mig och ger mig trygghet. Mitt slitna hjärta finner ro i hans trappuppgång.

Så där går jag med lätta steg uppför trappan, andas in djupt och plingar på hans dörr. Ingen öppnar. Så jag kikar ner i brevinkastet och ser ett par nakna fötter.

Är det du Bloggen?

Jag vet att det är Bloggen, jag känner igen hans håriga fötter och blånageln han fick när jag råkade tappa skåpet som han ärvt av sin farbror. Inget svar.

Hade jag nu inte stått och tittat på min älskades fötter genom ett brevinkast hade jag nog tänkt tillbaka en aning. Vi skulle flytta ihop var det tänkt. Det var på den tiden då han fortfarande brukade kalla mig för sitt lilla socker. Mitt lilla socker brukade han säga, kom hit så ska jag ha dig till kaffet. Sen jagade han mig runt i lägenheten tills vi båda var alldeles svettiga. Det var flera månader sen nu och vår relation hade blivit stadigare, vi vet var vi har varandra och behöver inte göra oss till med smink och åderkollon. Precis så säger han, min förståndiga lilla gulleblogg.

Men nu fanns ingen plats för romantiska återblickar.

Varför svarar du inte? Jag ser ju att du är där!

Jag står böjd och väntar på svar, men det är alldeles tyst. Då plötsligt hör jag en raspig finskklingande kvinnoröst innifrån lägenheten.

Vad gör du din hingst, kom tillbaka till sängen

Jag känner igen den rösten så väl, det är Pirjo den lilla slynan. Hon har varit efter Bloggen i flera veckor. Jag blir så arg att jag börjar gråta. Tårarna rinner ner genom brevinkastet och jag ser bloggens fötter vända och försvinna in i lägenheten.

Senare ringde han och försökte släta över det hela. Näe det var visst inget speciellt, Pirjo hade inte alls varit hos honom och ringklockan verkade ha slutat fungera för han hade inte hört mig. Då gjorde jag slut. Aldrig mer lögnaktiga män som ligger med allt som rör sig. Aldrig mer Bloggen.

Han har ringt oavbrutet sen dess, men jag vill inte ha honom tillbaka. Vill inte, kan inte, får inte. Gud ge mig styrka.

London

Hej kompisar. Jag har varit i London. Det var roligt men också lite tråkigt eftersom jag blev sjuk också lite. Fast det var efteråt blev jag sjuk och på lördag ska jag springa Göteborgsvarvet som är ett helt varv runt Göteborg. Göteborg ligger på västkusten och är Sveriges näst största stad, även kallad Sveriges London. Därav kopplingen som jag ovan gjorde till London. Kopplingen var att jag skrev att jag hade varit där för er som inte orkar läsa om början av texten.

Att ha en röd tråd när man skriver är viktigt. Det ger en känsla av helhet och det är väldigt viktigt att man uppfattar texten som just en helhet. I alla fall i det här fallet. Vissa skriver fragmentariskt för att skapa en känsla av inte helhet. Det kan också vara effektivt.

Man kan också leka med språket som jag gjort i vissa delar av denna text, ändra ordföljden en aning. Inte så jävla kul kanske. Men lekfullhet är viktigt. Det är det även i ett förhållande. Man kan pröva rollspel eller att ha sex utomhus. Det är lite farligt och upphetsande. Med utomhus menar jag inte på balkongen eller i nån skog. Näe inget larv, ligg med varandra på öppen gata. Eller i en affär, konsum till exempel. Om man inte är ihop med någon ska man vara försiktig med sexuella grejer utomhus. Det är inte lika accepterat av samhället av någon anledning.

Hoppas att livet nu har blivit lite lättare och fortsätt ställa frågor så ska jag svara så gott jag kan. Ta hand om varandra och sluta aldrig vara frågvisa, sluta aldrig förundras. Att häpna är att andas ett syre utöver luftens skrev Harry Martinsson en gång. Det tycker jag var bra skrivet.

Ett års jubileum

Jag sitter och kikar lite på facebook-gruppen vi som önskar livet ur Anders Eklund. Det är en arg skara. Mycket högafflar i luften. Hej medeltiden. Det ska flås och avrättas och pissas och styckas. Hatet ligger så nära att när äckliga mord händer så blir man inte förvånad. Hej människan. Hej krutdurk.

Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig och att det är ett år sedan jag fick för mig att blogga var en bra idé.

Blommor och ballonger. Trumpeter, en tårta fyra våningar hög och ett tal av landshövdingen. I direktsändning. Sånt händer aldrig bloggen. Sånt händer bara Beatles, eller möjligtvis Astrid Lindgren.

De modigas provins

Vår lilla prinsessa

Det har varit en sån där natt när man sitter handlingsförlamad på en stol och tänker im a loner anyway. Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver för att jag vill berätta något om mig själv.

Det är nämligen så att jag gråter till förlosningskliniken. Stora tårar rinna ner för min kind när nyblivna föräldrar strålar av lycka och säger saker som "älskling vi gjorde det" eller "titta, där är hon, vår lilla prinsessa. Det finns två sidor av det här. Den ena säger kom igen för fan, är du bög eller? Den andra lipar.

Så om ni ser mig lipa till förlossningskliniken, döm mig inte. Jag har alltid en medveten straight sida också. En sida som i samband med förlossningskliniken för ett kort ögonblick får stå tillbaka. I vanliga fall är jag jävligt straight. Så straight att jag inte ens skulle ligga med män om jag var på en båt i ett år och att ligga med män skulle vara mer straight än att inte göra det.

Det är väl inte bögigt att gråta tänker väl vissa. Jo det är det är min straighta sidas svar.

Ål

Jag jobbar en del nuförtiden, ett respektabelt arbete som vikarierande lärare. Idag improviserade jag fram fyra timmar svenska för nybörjare. Det var kul. Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver därför jag vill berätta mer om mig själv, min själs yttringar. Jag skall hädanefter avslöja några hemligheter från mitt inres allra mest otillgängliga kammrar. Hemligheter som jag själv bara kan nå genom djup trans Det blir en odysseé i mig. Ta min hand, följ med.

Vi öppnar första kammaren. Är du rädd? Jag är inte rädd. Endast rädslan skrämmer mig. Vad hittar vi väl här, om inte Europeiska Ål.

Ålen föds i Sargassohavet och färdas som yngel i 3 år med Golfströmmen till våra (svenska) breddgrader, där de blir glasålar. De tar sig upp i insjöarna och lever där i 20 år, för att sedan förvandlas till blankålar. Strax innan de återvänder till Saragassohavet förändras deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten. Hela vägen tillbaka lever de endast på sina fettreserver. Väl i Saragassohavet leker de och dör förmodligen därefter.

Okej, vi säger att vi fångar en ål i säg någon gammal dyig sjö i dalsland. Då har alltså den gynnaren vandrat dit från SARAGASSOHAVET. För den som inte vet ligger SARAGASSOHAVET nordost om Kuba och Bahamas.
Men det är inte slut där.
Vi släpper tillbaka ålen och allt är frid och fröjd i några år. Men en morgon vaknar ålen och känner sig hängig, trött, orkeslös. Han går till doktorn och får där kastat i ansiktet att matsmältningssystemet har lagt av. VA? borde ålen tänka. Men ålen tänker inte alls, den är i själva verket redan på väg ut genom sjukhusets entre för att ta första bästa golfström tillbaka till SARGASSOHAVET . Det här börjar balla ur. När den väl är tillbaka så leker den med nån gammal ungdomskärlek och dör sedan förmodligen. FÖRMODLIGEN... Ål som hindras leka kan bli 150 år gamla och ålens medellivs längd har gått upp avsevärt sen Stenbeck kilade vidare. SARGASSOHAVET! FÖRMODLIGEN...! VA?

Nu stänger vi kammaren.

Feed me with your tears

En del dricker öl. Vissa kollar på TV. Andra lyssnar på Ingvar Carlsson. Barndomens röst. De flesta har glömt att han var en gyllene gud och sanningens stämma. Ni har väl inte glömt Ingvar? Han är sig lik. Trygg och familjär. Allt är lugnt. Barndomens röst.
Ryssen kommer inte. Inte aemerikanen heller. Ingen kommer. Allt är skitlugnt.
Jag saknar din röst Ingvar. Jag saknar din röst jättemycket. Come back Ingvar Carlsson, come back to us now.

Comeback

Comeback, pompa och ståt, barn som viftar med flaggor och ungdomar som inte kan kontrollera sina känslor. De skriker rakt ut, och gråter i brist på andra idéer. Sånt händer aldrig mig. Sånt händer bara Beatles.

Firar julen i Thailand

Jag skriver inte så mycket för tillfället. Det beror på att jag har en 27-års kris. Jag har klippt mig och skaffat ett jobb. Jag tar unga tjejer på bröna på bussen och funderar på att öppna bar i Thailand. Återkommer.

Stella Maris

Idag fyller jag år grattis din jävel vad kul! Här får du en biljett till Neubauten i april tack så hemskt mycket!

Tacksam för mIddagstips

Det roliga med förra inlägget var att jag skrev med stora bokstäver och mycket utropstecken eftersom det skulle föreställa en kontaktannons riktad till en hörselskadad person. Men som de flesta av er vet så är det ju helt onödigt att skriva med stora bokstäver till hörselskadade eftersom de vanligtvis kan läsa lika bra som människor med normal hörsel. Det är faktiskt så att hörselskadade ofta utvecklar sina andra sinnen för att komponensera sin brist på öron. De blir snabbare, starkare, får gälar och orienterar sig med hjälp av ekolod. Kom ihåg var ni läste det först.

Men nu har jag ett problem. Jag har rotat igenom kylskåpet och det var lite knapert. Har ni begåvade människor något förslag på vad man kan slänga ihop av det här?

Söndagen den 16 mars 1987

HEJ ALLA GLADA TJEJER!!!

JAG ÄR EN SKÖN KILLE PÅ 26 JORDSNURR SOM HAR TRÖTTNAT PÅ DE YTLIGA KONTAKTER MAN FÅR PÅ KROGEN!!! SÅ NU HAR JAG BESTÄMT MIG FÖR ATT TESTA DET HÄR MED NÄTDEJTING *LER!!!* DU SKA VARA BLOND, NYFIKEN PÅ LIVET, HÖRSELSKADAD OCH MELLAN 22-27!!! JO JAG SA ATT DU SKA VARA BLO... äh skitsamma. VI HÖRS!!!

plats nr 1

En släpig kvinnoröst och stillsamt piano i bakgrunden.
It´s night-time in the big city. A woman steps carefully over a broken wine bottle. Television is still on. It´s Theme Time Radio Hour with your host Bob Dylan.

Så brukar jag starta mina nattpass. Bob bryter in med sin näsklämma och anekdoter. Det är som att sitta i New York. Sen lyssnar jag lite på nu kan du få mig så lätt och den är fortfarande lika jävla bra. Det är tråkigt att komma hem full. Det är kul att dricka stillsam öl med goda vänner. Men man hoppas alltid på något. Inte kärlek bara något.

Jag måste lära mig att ha tråkigt. Och visst ja, plats nummer 1.

PLATS NUMMER 2

PLATS NUMMER 3

PLATS NUMMER 4

PLATS NUMMER 5

PLATS NUMMER 6

PLATS NUMMER 7

7A

7B

PLATS NUMMER 8

PLATS NUMMER 9

PLATS NUMMER 10

Även jag vill ha en youtubelista. Som Strage. Topp 10 roliga djurgrejer kallar jag min och den kommer handla om 10 roliga djurgrejer. Jag rivstartar och spelar ut ett av mina bästa kort direkt.

PLATS NUMMER 10:

Humor

En del tycker visst att vad som helst är roligt. Det stämmer inte alls. Jag var ute med hunden i veckan. En hare rusade upp och hunden drog med kopplet mellan mina ben med sådan fart att jag slog mig själv på pungen. Så hårt att det kom en droppe gråt.
Det mina vänner är riktig humor.

Jantelagen

För några veckor sedan fick jag utan direkt anledning höra att jag var söt, av en tjej. Det borde ha gjort mig glad men i tanken svarade jag bara helt kallt då skulle du se mitt rövhål. Så mina vänner funkar den, jantelagen.

Är det du eller jag som blöder?

Jag befinner mig i en pressad situation. Förutom att svinet som snodde min telefon i Oslo hann att ringa till Rumänien för nästan 600 spänn så har jag lite tunga skulder att beta av. Men men, man lever bara en gång och pengar innebär inte automatiskt lycka så därför la jag ett bud på 3700 på Kikki Danielssons gamla brudklänning. Håll tummarna.
http://www.traderaauktion.com

Kom och hälsa på mig om 3 miljarder år

Jag låg i min soffa och försökte tjata in den på det spanska språket. Utan respons. Jag bytte taktik och blev Tito. Jag slet i armarna, försökte spreta ut fingrarna, få något att greppa, blev mer och mer frustrerad. Men spanskan bara låg där kall och torr, som en gammal torkad gädda.

Så idag bytte jag taktik igen. Ömma smekningar av de regelbundna verben, en fjäder till de oregelbundna. En kupad hand runt personliga pronomen och endast en närmast omärkbar beröring av gerundiumberget. Spanskan andades lite djupare, vred sig en aning och blev sen åter stilla. Känns segt när man vill ligga nu genast.

Tack Norge, allt är förlåtet

Det hände något väldigt trevligt förra fredagen, jag fick ett samtal. Det var polisen i Oslo. Jag var bakfull och trög men den vänliga konstapeln förklarade att de hade hittat min telefon och att de skulle skicka den. Jag blev glad men bestämde mig, på grund av en grundmurad misstro mot vårt västra brodersfolk, att inte ropa hej förrän spettet satt i grillbiten. Men en vecka senare kom den så, likt Lazarus uppstigen från de döda.

Men det mest spännande var den lilla formuleringen Etterforskningavsnitt, heleri, diverse elektroniskt utstyr som stod på den medföljande blanketten. Det var alltså en riktigt enögd jävla hälare som la vantarna på min telefon. Den har legat bland riktigt tjuvgods. Ädelstenar, tavlor och dalmatiner. Kanske i en grotta vid havet som man bara kan nå när det är ebb. Polisen infiltrerade kanske ligan genom att klä ut sig till krabbfiskare och stormade sen in med dragna pistoler och gormade upp med händerna ert slödder på norska. Det är ju vansinnigt spännande. Tack Norge, allt är förlåtet.

Maggie May och februari blåste kallt

Offentlig ursäkt

Det var ju lite larvigt det senaste inlägget- fistfuck hör ju inte alla hjärtans dag till. Jag är bara lite skojigt bitter sådär. Seriöst, jag hoppas ni hade en fin dag igår. Ni som hade någon speciell att dela den med. Era jävla svin.

Ha en härlig alla hjärtans dag!

Det här är romantikens dag, jag känner det i luften, elektriskt. Allt kan hända idag. Romantik, jag älskar romantik. Romantik för mig är blommor och mysiga middagar med tända ljus, fistfuck, rödvin och en färgstark gryta. Eller kanske nåt lätt, fisk eller kyckling. Efter det kan man mysa och kolla på en film. Bara ägna sig åt varandra. Man behöver inte göra så stor grej av den här dagen. Bara finnas till och älska varandra kravlöst. Precis som det egentligen alltid ska vara. Gör varje dag till alla hjärtans dag och ta hand om er!

Bevismaterial 1B

"Fredrik sa...
Tusan vad spännande!!

Jag har genom min hypersensitiva slutledningsförmåga kommit fram till följande i mina försök till en gärningsmannaprofil:

1. Eftersom INGA kvinnor samlar på tändstickor kan vi utesluta dem. Det är alltså en man som skickat dig paketet. Fact!

2. Det var mest förr i tiden man samlade på saker. Idag surfar man. Det är alltså en äldre man. Fact!

3. Han hyser något sorts intresse för dig. Män som hyser intresse för andra män är ofta homosexuella. Han är alltså bög. Fact!

4. Tillvägagångsättet hintar om att han inte är helt säker i sin läggning. Tänk själv, det är något bisarrt med att ta kontakt genom att skicka 40-50 gamla tändsticksaskar, när man bara kan leta upp personen på facebook och skicka ett mess. Detta, tillsammans med att homosexualitet inte var allmänt accepterat förr i tiden (och han är ju gammal, kom ihåg det!) gör att vi har att göra med en man som skjuter bort sin sexuella läggning. Fact!

5. Han är vit. Alla knäppisar är vita. Det har jag sett på forensic detectives på discovery. Fact!

6. Han bor i trakten kring Sundsvall. Fact!

Alltså:
En äldre, vit man som undertrycker sin homosexuella läggning, boende i trakten kring Sundsvall, vill dig något."

Tack Fredrik, din penetrerande blick och rakbladsvassa slutledningsförmåga ska få bevismaterial 1B att arbeta med. Ledsen att jag undanhöll det. Är detta verkligen handstilen hos en äldre, vit homosexuell man? Borde han inte använda skrivstil? Skriver han ungdomligt för att snärja mig? Har han gjort det förr?

Bevismaterial 1B

Tändsticksasken

Jag fick ett paket med posten i måndags. Det var stämplat i Sundsvall, utan avsändare och det innehöll ca 40-50 äldre tändsticksaskar. 1970/80-tal, en del väldigt vackra. Ingen hint vem det var ifrån i paketet, jag har kollat igenom varenda ask. Mitt namn och min adress var prydligt skrivet. Det är fantastiskt spännande.

Mina damer och herrar... vi är inte ensamma

Wauw! Dom har hittat en smiley på mars. The truth is out there!

En sill, en potatis

Ibland vill man bara ha en sill, en potatis, en öl och lite jävla lugn och ro.

Hatlistan

Angående Poontowns fina hatlista. Här kommer min:

6. Krig. Det är förjävligt att vi människor fortfarande krigar mot varandra. Jag menar war, what is it good for? ABSOLUTELY NOTHING!

5. Miljöförstöring. VI måste börja ta hand om den enda jorden vi har. Det finns inga genvägar, bara hårt jobb och hjärtat på rätta stället. Panta burkar, lägg batterier i behållarna och för guds skull- plocka upp hundbajset! Vi lånar jorden av våra barn. Glöm inte det!

4. Plågsamma djurförsök. Att se bilder på kaniner som måste röka crack eller rakade katter med bodylotion i hela ansiktet gör mig så illamående. Välj produkter som inte är testade på djur! Djur är liv!


3. Kuskar som piskar hästar i travlopp. Dom kanske springer snabbare ett tag- men är det verkligen värt det? Kan ni kuskar som håller på med det se er själva i spegeln på morgonen utan att känna ångest när ni vet att hästen ligger i spiltan alldeles blodig och gråter. Kan ni det?

2. Ojämställdhet. Alla är lika mycket värda oavsett om man har snopp eller snippa. Vi är alla människor ok! Det är ju helt sjukt att inte alla människor har samma lön och/eller rätten till sin egen kropp. Vi lever på 2000-talet, nu kommer vi tillsammans och visar det! Låt ropen skalla, tillsammans är vi starka!

1. Judge Judy. Poontown har nog redan tagit upp det om jag inte minns fel. Men det krävs repetering. Fyfan vad mycket hat jag känner inför denna vidriga människa. Och sen den självgoda jävla vaktmästaren eller vad han är. Jag kan inta sluta titta. Samtidigt som jag försöker hålla en fasad av ironisk distans så pågår en ormgropp av hat i mitt inre. Det väcker så mycket frågor. Vem fan släppte fram henne i tv? Vem fan släppte fram henne som domare? Vem fan släppte ut henne från sin livmoder? Det finns så många medskyldiga och var och en borde ställas upp för att få en kula i knäskålarna, jag också eftersom jag tittar på det. Det jag egentligen känner är ju självhat. Jag vill åka till indien. Inte för att hitta mig själv utan för att bli av med mig själv. Aldrig så mycket som när jag kollar på Judge Judy, hatar jag mig själv in i märgen.

Toppform

Inatt drömde jag att jag iklädd en nazistuniform sprang Göteborgsvarvet på 1:32:24. Jag hade riktigt skönt driv i steget och hade lätt kunnat springa ett varv till om det inte varit för pissnödighetens stressande halvstånd.

6 dagar, 8 timmar

När jag slutar snusa så blir jag arg. En allmän känsla av arg. Jag vill förolämpa någon och sedan slå samma person på käften utan förvarning. Vem som helst. Skulle gärna slå en knytnäve rakt igenom någonting som kan prata. Eller kanske någon slags hoppspark/roundkick.

Igår spelade jag lite Alfapet, jag blir arg bara jag tänker på det. Till slut smekte jag in ordet Hockey i ena hörnet och fick 101 poäng. Hade jag snusat hade det varit veckans höjdpunkt, men nu är jag fortfarande arg. Det är inte segerns sötma som jag behöver. Det är våld och blod.

Kalle Sändare och ångest

Jag lyssnar på Kalle Sändare och har ångest för att jag lyssnar på Kalle Sändare och har ångest. Inte den smidigaste situationen att ta sig ur.

I helvetets förgård

Nästan 48 timmar utan snus. Tog två igår men det märktes knappt. Det går bra jag är lugn för fan. Inga problem. Allt är fint. Jag skulle lätt skjuta Bambis morsa för en snus. Jag hatar Bambis morsa, hon är så sjukt jobbig. Men det värsta är hennes nya glasögon som hon tjatar om hela tiden. Vad är grejen med dom liksom! Läst lite mycket Harry Potter eller? Piiinsamt värre.

Mitt år

Jag var en sväng till universitet för att skriva in mig på spanska så att jag genom det ska kunna tyda mina erotiska drömmar om den spanska kvinnan helt klädd i vitt som viskar i mitt öra och så vidare. Eftersom jag har gått på Södertörn innan och det bara är en högskola så kände jag mig lite i underläge redan innan jag gick in genom dörrarna. Lite som att börja högstadiet och närma sig det ofrånkomliga ögonblicket när nån nia ska få korn och döpa mig till Fittan Lindahl i toaletten.

Men plötsligt stod hon där, kvinnan som iklädd en luftig vit klänning med svepande händer har sprungit över mina drömmars sommaräng så oändligt många gånger. Hon var ett yrväder, en tromb, en virvelvind och nu även verklig. No pussy blues blev på riktigt med vissa mindre men nödvändiga justeringar. Hon är min lärare. Det här är mitt år.

Född 30 år försent

Ibland känns det som att man är född 30 år för sent. Jag tänker främst på Har du hört den förut med Evert Ljusberg. Det var ett roligt program. Såna program görs inte längre. Jag undrar verkligen varför. Om jag skulle ha varit född i tid och dessutom fått vara med skulle jag dra den här och då skulle alla skratta gott och dricka mer öl.

En man kommer in i sovrummet där hans fru ligger. Mannen har ett får under armen.
- Va fan har du med dig ett får till sovrummet för?
- Det här är grisen jag brukar ligga med när du är sjuk.
- Grisen? Har du helt tappat förståndet? Det är ju ett får!
- Jag pratade inte med dig.

Bra jobbat

Orkar inte skriva så mycket om Stargate men grymt bra avsnitt idag. Överste Macgyver fick träffa ett av de fyra stora folken efter en resa till galaxen Ida. De kom bra överens. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att människorna blir upptagna som det femte folket! Ojojoj, vilken svindlande tanke va?!

Det finns inga genvägar

Uppstigning 08:30. Det ger mig ca 50 minuter att vakna ordentligt, äta frukost och kolla om det finns någon tvätt-tid ledig innan Stargate-reprisen från idag börjar (09:20). Perfekt. Mitt liv är som ett urverk. Fasta rutiner är en dygd.

Anledningen till att jag missade dagens program var ett stenhårt pass på gymmet och sedan löpning efter det, 5 km i furiöst tempo. När blev jag en sån frän kille egentligen? Förändringen har ju inte direkt kommit smygande.

Imorgon ska jag berätta lite mer om Stargate SG1 och varför det är världens nu bästa serie. Håll andan.

Det börjar arta sig

Nu är det öppen jakt på Stargate-nördar

Utdrag ur en konversation jag hade med mig själv tidigare idag.

- Nu ska'ru få ditt jävla Stargatefreak!
- Äh lägg av! Låt mig vara. Jag har inte gjort dig nåt ju!
- Jo de har'ru, jävla nörd. Jag HATAR nördar.
- Nejnejnej! Inte kalsongrycket snälla... Neeeej! Arrrrrrrrrrrgh!
- Hahahaha! Nu bli're inga mera freakiga Stargate-nördbarn och det är sköööönt!

Det var en helt vanlig dag

SRI LANKA


PAKISTAN


KENYA


IRAK


SVERIGE

Let's gå i ån

Oh my GOD! Ulf Larsson! Richard Herrey! Dilba Demirbag! Karl-Petter nånting! Påminn mig att gå i ån om jag inte missar ett enda avsnitt av Let's Dance!

Otakt är världens lön

Jag var på väg hem, gick Götgatan fram och hade lite lite ont i hjärtat. Jag hade varit lite lite sent ute med att besvara lite lite kärlek och nu var läget inte längre grönt och då blev jag lite lite kär själv. Otakt är världens lön.

I mitt huvud rörde sig en fantastisk liten sång, den bästa jag trodde att jag hade gjort. Så jag skyndade mig hem för att skriva ner den men kom på att någon redan hade hunnit före.

Mao

Jag läser Mao av Jung Chang, hon gillar inte Mao, jag har svårt att tycka riktigt illa om Mao eftersom han är död.
Men på gamla foton.
Där står han och ler sitt lömska leende och lever lite än.
Bilder som gör att människor inte dör ordentligt, tror inte att jag gillar det riktigt.

En man på gränsen till sammanbrott

Det hände inte ett skit på tågresan och jag hade nästan gett upp hoppet om bloggmaterial när jag satte mig på bussen. Men lyckan log sitt allra ljuvaste leende mot mig.

Det började med att skylten som visar vart bussen går slutade att fungera. Chauffören var en en man i 50-års åldern. Gråspräng, lönnfet och med röda ringar runt ögonen. Buss 414, Det här är buss 414, JO JAG SA ATT DET HÄR ÄR BUSS 414! Tusentals gamla tanter svärmade runt bussen och stack in sina gaddlika ansikten genom dörren och spruta in ursinnets gift i en man på gränsen till sammanbrott.

Jag såg det roliga i situationen och log lite i mjugg. Sen gjorde jag det fruktansvärda misstaget att leende titta upp. Jag mötte ett par ögon svarta som himlen en månfri natt och svalde leendet omgående.

Till slut fick vi ge oss av och saker verkade lugna ner sig. Den känslan fick råda i omkring 5 minuter, sen skulle vi stanna. Gaddarna stack åter in genom dörren och med en oroväckande mjuk röst förklarade chauffören att det var buss 414 ett tiotal gånger. Dörrarna stängdes och vi gjorde oss klara för att fortsätta... men det var inte över.

Den bakersta dörren stängdes inte ordentligt. Vår vän reste sig med en suck efter ett antal försök att stänga den automatiskt, han öppnade framdörren, gick sakta ut och med behärskade steg fram till sin banedörr. Han ställde sig framför, flyttade stödbenet till balans, sen ett DITT HELVETES JÄVLA AS följt av en sån jävla dörrspark att ett barn började gråta.

Lika behärskat gick han åter till sin plats, satte sig på stolen, gav oss där bak en iskall blick, vi hade vid det här laget inte andats på 15 minuter. Det enda som hördes var ett barns skrik och knakandet från själen hos en man på gränsen till sammanbrott.

By The Time I Get To Nacka

Jag hade några festliga utkast till blogginlägg på min framlidne telefon (den är död för mig). Nu har jag inte så många kvar. En idé jag hade nu var att raljera över serienstrippen Pet o Panty som inte är kul. Tänkte skriva egna kommentarar till den typ "Jaha, vad var det för roligt med det" och "Vadå... nu fattar jag inte riktigt". Men det hade ju inte blivit så jävla kul det heller.

En annan idé var att skriva om när jag tvingats gå sakta i takt till tunnelbanan på grund av trängsel och hur mycket jag hatar det och att jag därför inte skulle ha blivit nazist även om jag varit född på i Tyskland på den tiden det var på modet. Men det var roligare att tänka på det än att skriva det. Och jag vill vara rolig, spela Allan.

Jag ska försöka tänka ut nåt på tåget imorgon, håll inte andan bara.
Det där lät som hybris. Gott, jag har äntligen fått hybris.

Jag är stämpeluret på Asea i Västerås

Vi hamnade i Oslo fyra dagar över nyår, min vana trogen söp jag bort telefonen. Så alla ni miljarder människor som försökt att nå mig sen i lördags och blivit ledsna för att jag inte har svarat och på det sättet förgyllt eran dag, förlåt mig.

Vi hade stark hemlängtan på kvällarna i Norge, pratade mycket om maten vi saknade och hur kul det skulle bli när vi fick återse släkt och vänner. En del tårar föll och aldrig hade man kunnat ana att marken skulle kännas som gungfly utan det trygga svenska urberget under fötterna. Vi flöt runt där, i ett främmande land med främmande språk och seder. När vi åter passerade gränsen stannade vi och kysste marken. Sen älskade vi med marken, tog varsin cigg och lyssnade på Alf Robertsson. Det var skönt.