Ett fall och en lösning

Egentligen var jag ute efter videon till Helgen V.48 eftersom den börjar nu och snart också är över. Gjorde iofs den grejen redan förra året men i brist på idéer. Jag ser en bail jag ser en tjaj jag ser en snut. Men istället stötte jag på en skållhet junidag 1999. Efter 1:32 dyker en blond hårboll med hippietendenser iklädd en åt helvete för varm stickad grön tröja upp i det nedre vänstra hörnet och rullar sen runt i publikhavet under några sekunder med ett åt helvete för stort leende. Det var jag.

7 heures du matin

Visst ja, det här är ju numera en resdagboksblogg. Detta har hänt. De senaste tre veckorna har jag befunnit mig i Buenos Aires. Jag har blivit full regelbundet. Jag har gjort massa festliga saker. Nästa vecka funderar jag på att åka till Uruguay mest för att det är ett festligt namn. You are gay med lite vilja. Du är homosexuell för er som inte kan engelska. Hoppas ni fått svar på alla era frågor.

Förövrigt blir jag allt svagare för människor som hänger ut sig på youtube. Framförallt såna som mimar eller sjunger karaoke. Snart kommer jag nog göra det själv. Här är en som fångat mitt intresse. Mest för att det är en jävla bra låt men också bra inlevelse. Ungdomlig glädje. Betyget blir 6 kanyler av 10.

Gimme Shelter

Poontowns förra flickvän

Första gången jag träffade Poontowns förra flickvän var på en fest i kortedala. Hej sa hon och presenterade sig. Hej sa jag och presenterade mig. Jag tyckte hon var väldigt vacker. Väldigt vacker på ett sätt som inte är uppenbart. Som man tror att man är ensam om att se. Poontown stod lycklig rakryggad bredvid och jag antar att han sög i sig våra förstummade blickar.

Ju längre kvällen led desto mer föll jag för henne. Vi föll alla för henne. När de stela vad sysslar du med för nåt konversationerna med berusningen gled över till en högre volym och skrattet, skrattet. Hon exploderade i ord.

Trevligt att äntligen träffas. När de skulle gå kramade jag om henne. Vi syns nog snart igen tillade jag och försökte le naturligt. Fyfan vad fin hon var. Poontowns förra flickvän.

Jayhawks

Det blev helt plötsligt storm i paradiset. Vinden tjuter och gardinerna fladdrar. Ni kanske tror att det är nån slags målande bild eller metafor eller nåt sånt skit men det är det fan inte. Vinden tjuter och gardinerna fladdrar. Klockan sju går jag hem från nattklubben och känner mig misslyckad för att jag inte pallar mer. Jag ger min sista cigg till en uteliggare, tänker lite på jayhawks, tänker lite på det festliga i att bli erbjuden koks av en tjej från Colombia och inte bli erbjuden på sprit av en tjej från Finland. Allting och ingenting stämmer perfekt. Eller kanske är det bara ett festligt sammanträffande och inget speciellt. Festligt i alla fall. Eller bara löjligt. Jayhawks kommer återförenas och spela i Sverige nu väldigt snart. Fan ta er om ni missar det...

Tango

Tango, det är tango som ligger och vibrerar. Fan det tog inte lång tid att upptäcka det.
-Bra jobbat nicklas!
-Tack så mycket nicklas.
-Fin du är idag förresten.
- Tack, du också.
Inget skämt. Ingen turistig tangobaraförattjagäriArgentina skämt utan riktig svettig ståtlig tango. Tango under en svajande fläkt, genom välvda fönster i vackra stenhus och på slitet golv av ädelträ. Lås in era döttrar-tango. Lås in era husdjur-tango. Lås in allt som rör sig-tango.
Så, där har ni Argentina. Det tog mindre än två veckor. Jag är impinerad, micket impinerad.

Christiania

Första veckan i Buenos Aires blev lite som julmarknaden i Christiania. Allt är fantastiskt vackert men man vet inte om det är på riktigt. Nu efter en vecka börjar degen sätta sig. Jag bor här nu och en tid framöver. Och det är fortfarande vackert. Solen går upp varje morgon över en stad som är så löjligt stor att det inte går att greppa och även om USA har rullat över Buenos Aires som en ångvält finns det något här som ligger och vibrerar i bakgrunden. Ska försöka komma på vad det är. Hoppas det är något matigt för jag är hungrig.

Argentina

Jag och Bob flög till Argentina i lördags. Mycket lite sömn, på flygbussen, in i planet, upp i luften till Atlanta, dynga ner sig på rödvin, bli förhörd av border patrol på grund av arabiska stämplar i passet, få veta att anslutningen till Buenos Aires är fullbokad och istället ta ett plan till chile, dynga ner sig på rödvin, sova på planet, Santiago och sen upp igen, Buenos Aires.

How does it feeeel, frågade Bob på flygbussen.
-Jo det känns bra tack, trött och bakis men glad tror jag.

Lite senare, över atlanten; ...To be on your own?
-Det är ok mr Dylan, tack för din omtanke.

Lite senare, över Sargasso havet (ålens vagga);... Like a complete unknown?
-Flygbolaget har ju mitt namn så, helt okänd är jag ju inte. Men tack för att du bryr dig.

När solen stack i ögonen utanför flygplatsen i Buenos Aires;... Just like a rolling stone?
-Jag mår fantastiskt bra Bob. Hur mår du själv?