Go west

Är det slut nu Bloggen?

Usch, vilken dag. Solen var så förädisk, den sken kallt. Det är bättre att ni hör det här från mig än att det går massa omvägar och blir förvrängt. Men det är så att jag och Bloggen har gjort slut igen. Det var i förmiddags det hände.

Jag ville göra nåt fint för min prins, köpte med mig en kvarte explorer och lite grillkorv. Tänkte att vi skulle ha det lite fint tillsammans bara han och jag. Jag var på gott humör och gick och tänkte på hur glad han skulle bli. Han älskar grillkorv.

Hans trappuppgång är beige och ljusgrön med svarta prickar. Den luktar hemma på något sätt, matos och lite instängt. Färger och lukter som jag med tiden har börjat förknippa med honom, färger och lukter som tar emot mig och ger mig trygghet. Mitt slitna hjärta finner ro i hans trappuppgång.

Så där går jag med lätta steg uppför trappan, andas in djupt och plingar på hans dörr. Ingen öppnar. Så jag kikar ner i brevinkastet och ser ett par nakna fötter.

Är det du Bloggen?

Jag vet att det är Bloggen, jag känner igen hans håriga fötter och blånageln han fick när jag råkade tappa skåpet som han ärvt av sin farbror. Inget svar.

Hade jag nu inte stått och tittat på min älskades fötter genom ett brevinkast hade jag nog tänkt tillbaka en aning. Vi skulle flytta ihop var det tänkt. Det var på den tiden då han fortfarande brukade kalla mig för sitt lilla socker. Mitt lilla socker brukade han säga, kom hit så ska jag ha dig till kaffet. Sen jagade han mig runt i lägenheten tills vi båda var alldeles svettiga. Det var flera månader sen nu och vår relation hade blivit stadigare, vi vet var vi har varandra och behöver inte göra oss till med smink och åderkollon. Precis så säger han, min förståndiga lilla gulleblogg.

Men nu fanns ingen plats för romantiska återblickar.

Varför svarar du inte? Jag ser ju att du är där!

Jag står böjd och väntar på svar, men det är alldeles tyst. Då plötsligt hör jag en raspig finskklingande kvinnoröst innifrån lägenheten.

Vad gör du din hingst, kom tillbaka till sängen

Jag känner igen den rösten så väl, det är Pirjo den lilla slynan. Hon har varit efter Bloggen i flera veckor. Jag blir så arg att jag börjar gråta. Tårarna rinner ner genom brevinkastet och jag ser bloggens fötter vända och försvinna in i lägenheten.

Senare ringde han och försökte släta över det hela. Näe det var visst inget speciellt, Pirjo hade inte alls varit hos honom och ringklockan verkade ha slutat fungera för han hade inte hört mig. Då gjorde jag slut. Aldrig mer lögnaktiga män som ligger med allt som rör sig. Aldrig mer Bloggen.

Han har ringt oavbrutet sen dess, men jag vill inte ha honom tillbaka. Vill inte, kan inte, får inte. Gud ge mig styrka.

London

Hej kompisar. Jag har varit i London. Det var roligt men också lite tråkigt eftersom jag blev sjuk också lite. Fast det var efteråt blev jag sjuk och på lördag ska jag springa Göteborgsvarvet som är ett helt varv runt Göteborg. Göteborg ligger på västkusten och är Sveriges näst största stad, även kallad Sveriges London. Därav kopplingen som jag ovan gjorde till London. Kopplingen var att jag skrev att jag hade varit där för er som inte orkar läsa om början av texten.

Att ha en röd tråd när man skriver är viktigt. Det ger en känsla av helhet och det är väldigt viktigt att man uppfattar texten som just en helhet. I alla fall i det här fallet. Vissa skriver fragmentariskt för att skapa en känsla av inte helhet. Det kan också vara effektivt.

Man kan också leka med språket som jag gjort i vissa delar av denna text, ändra ordföljden en aning. Inte så jävla kul kanske. Men lekfullhet är viktigt. Det är det även i ett förhållande. Man kan pröva rollspel eller att ha sex utomhus. Det är lite farligt och upphetsande. Med utomhus menar jag inte på balkongen eller i nån skog. Näe inget larv, ligg med varandra på öppen gata. Eller i en affär, konsum till exempel. Om man inte är ihop med någon ska man vara försiktig med sexuella grejer utomhus. Det är inte lika accepterat av samhället av någon anledning.

Hoppas att livet nu har blivit lite lättare och fortsätt ställa frågor så ska jag svara så gott jag kan. Ta hand om varandra och sluta aldrig vara frågvisa, sluta aldrig förundras. Att häpna är att andas ett syre utöver luftens skrev Harry Martinsson en gång. Det tycker jag var bra skrivet.