Ett års jubileum

Jag sitter och kikar lite på facebook-gruppen vi som önskar livet ur Anders Eklund. Det är en arg skara. Mycket högafflar i luften. Hej medeltiden. Det ska flås och avrättas och pissas och styckas. Hatet ligger så nära att när äckliga mord händer så blir man inte förvånad. Hej människan. Hej krutdurk.

Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig och att det är ett år sedan jag fick för mig att blogga var en bra idé.

Blommor och ballonger. Trumpeter, en tårta fyra våningar hög och ett tal av landshövdingen. I direktsändning. Sånt händer aldrig bloggen. Sånt händer bara Beatles, eller möjligtvis Astrid Lindgren.

De modigas provins

Vår lilla prinsessa

Det har varit en sån där natt när man sitter handlingsförlamad på en stol och tänker im a loner anyway. Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver för att jag vill berätta något om mig själv.

Det är nämligen så att jag gråter till förlosningskliniken. Stora tårar rinna ner för min kind när nyblivna föräldrar strålar av lycka och säger saker som "älskling vi gjorde det" eller "titta, där är hon, vår lilla prinsessa. Det finns två sidor av det här. Den ena säger kom igen för fan, är du bög eller? Den andra lipar.

Så om ni ser mig lipa till förlossningskliniken, döm mig inte. Jag har alltid en medveten straight sida också. En sida som i samband med förlossningskliniken för ett kort ögonblick får stå tillbaka. I vanliga fall är jag jävligt straight. Så straight att jag inte ens skulle ligga med män om jag var på en båt i ett år och att ligga med män skulle vara mer straight än att inte göra det.

Det är väl inte bögigt att gråta tänker väl vissa. Jo det är det är min straighta sidas svar.

Ål

Jag jobbar en del nuförtiden, ett respektabelt arbete som vikarierande lärare. Idag improviserade jag fram fyra timmar svenska för nybörjare. Det var kul. Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver därför jag vill berätta mer om mig själv, min själs yttringar. Jag skall hädanefter avslöja några hemligheter från mitt inres allra mest otillgängliga kammrar. Hemligheter som jag själv bara kan nå genom djup trans Det blir en odysseé i mig. Ta min hand, följ med.

Vi öppnar första kammaren. Är du rädd? Jag är inte rädd. Endast rädslan skrämmer mig. Vad hittar vi väl här, om inte Europeiska Ål.

Ålen föds i Sargassohavet och färdas som yngel i 3 år med Golfströmmen till våra (svenska) breddgrader, där de blir glasålar. De tar sig upp i insjöarna och lever där i 20 år, för att sedan förvandlas till blankålar. Strax innan de återvänder till Saragassohavet förändras deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten. Hela vägen tillbaka lever de endast på sina fettreserver. Väl i Saragassohavet leker de och dör förmodligen därefter.

Okej, vi säger att vi fångar en ål i säg någon gammal dyig sjö i dalsland. Då har alltså den gynnaren vandrat dit från SARAGASSOHAVET. För den som inte vet ligger SARAGASSOHAVET nordost om Kuba och Bahamas.
Men det är inte slut där.
Vi släpper tillbaka ålen och allt är frid och fröjd i några år. Men en morgon vaknar ålen och känner sig hängig, trött, orkeslös. Han går till doktorn och får där kastat i ansiktet att matsmältningssystemet har lagt av. VA? borde ålen tänka. Men ålen tänker inte alls, den är i själva verket redan på väg ut genom sjukhusets entre för att ta första bästa golfström tillbaka till SARGASSOHAVET . Det här börjar balla ur. När den väl är tillbaka så leker den med nån gammal ungdomskärlek och dör sedan förmodligen. FÖRMODLIGEN... Ål som hindras leka kan bli 150 år gamla och ålens medellivs längd har gått upp avsevärt sen Stenbeck kilade vidare. SARGASSOHAVET! FÖRMODLIGEN...! VA?

Nu stänger vi kammaren.

Feed me with your tears

En del dricker öl. Vissa kollar på TV. Andra lyssnar på Ingvar Carlsson. Barndomens röst. De flesta har glömt att han var en gyllene gud och sanningens stämma. Ni har väl inte glömt Ingvar? Han är sig lik. Trygg och familjär. Allt är lugnt. Barndomens röst.
Ryssen kommer inte. Inte aemerikanen heller. Ingen kommer. Allt är skitlugnt.
Jag saknar din röst Ingvar. Jag saknar din röst jättemycket. Come back Ingvar Carlsson, come back to us now.

Comeback

Comeback, pompa och ståt, barn som viftar med flaggor och ungdomar som inte kan kontrollera sina känslor. De skriker rakt ut, och gråter i brist på andra idéer. Sånt händer aldrig mig. Sånt händer bara Beatles.

Firar julen i Thailand

Jag skriver inte så mycket för tillfället. Det beror på att jag har en 27-års kris. Jag har klippt mig och skaffat ett jobb. Jag tar unga tjejer på bröna på bussen och funderar på att öppna bar i Thailand. Återkommer.