Midsommar

I hällande regn tog jag cykeln till Fredde. Vi drack nubbe och åt sill. Det fortsatte regna och vi drack lite öl och pratade om kvinnor. Sen tog vi taxin till Oscar. Huset var fullt och regnet pissade ner. Sen pratar med med alla man inte sett på länge och man dricker och sjunger och vältrar sig i det som är midsommar. En känsla av att sommaren peakar och nu jävlar måste man suga i sig varje nyans för sen blir det mörkare även om man inte vill tänka på det. Sen sitter vi i en båt och fortsätter till Marcus och regnet piskar i ansiktet och jag är berusad och det är härligt med midsommar. Sen bastar man och går hand i hand ner till sjön och genar genom en trädgård och det slutar aldrig regna och man fortsätter ha ett fånigt leende på läpparna tills solen går upp. Sommaren i koncentrat och det är fortfarande några månader kvar.

No pussy blues

Jag har haft en upprepad dröm sen jag var omkring 20 och för första gången lärde känna den spansktalande delen av kvinnosläktet genom en ytterst vacker kvinna vid namn Maria José som jag för en kort period nästan kunde kalla flickvän.

Jag står på en äng och det lite dimmigt och lummigt och jag antar att det är tidigt på morgonen. Gräset är mörkgrönt, det brukar stå lite mindra träd omkring en stor ek, kraftig fallosvarning, lite svarta silueter av fåglar och någon trollslända som flyger runt jävligt irrationellt. Vid min sida står en för mig okänd, lätt solbränd kvinna med mörkt svallande hår iklädd en vit klänning och viskar saker på spanska i mitt öra med en röst som får blommor att slå ut, stjärnor falla och tält resta utan pinnar. Då jag tyvärr inte kan spanska vet jag inte vad hon säger men jag ger mig fan på att det är nåt snuskigt. Men drömmen stannar där. Hon viskar en stund och sen brukar jag vakna eller drömma om när jag 1992 gjorde mål från eget straffområde på sparbanken cup i fotboll eller något annat som i det läget känns oerhört oväsentligt.

Det målet var faktiskt genomtänkt. Alla anklagade mig för att inte mena det som ett skott men det gjorde jag visst. Jag såg att målvakten var långt ute. Det var bara en som trodde på mig och det var Sven i Hubbarp som var och kollade på den där matchen. Sen snackade vi om det målet varenda gång vi träffade på varandra ändå fram tills dess han gick och dog. Jag saknar din blick för fotboll Sven.

Den bängliga vägen till Flemingsberg

Det är lite för lätt att frysa ögonblick och sen ägna osunt mycket tid åt att längta tillbaka dit. Med andra ord- foton är skit för man blir bara nostalgisk. Jag har köpt en digitalkamera för att kunna vältra mig i ännu fler gamla minnen om några år. Inte särskilt smart om man har min läggning men jag har hållt emot i flera år och endast levt på foton som andra tagit. Nu fick jag helt plötsligt lite pengar och helt plötsligt hade jag köpt en sån där liten helvetesapparat utan att fundera över framtida konsekvenser. Jag kommer slicka på isade lyktstolpar, när det tinar kommer jag fortfarande stå kvar. Men vissa lyktstolpar är ändå för goda för att man ens ska fundera på att gå. Och lika bra att skaffa sig lite minnen att romantisera senare för man vet ju aldrig vad framtiden har i sin vagina.

Vi möts i Tranås

Sommaren dundrade in med ett dån och hade bara kommit ett bibliskt paddregn så hade luften varit renare i lungorna igen. Men man får nöja sig med det som erbjuds och försova sig och missa tåget och istället ta bussen hem med ryggsäcken full av luftiga kläder. Och för att inte missa tåget igen är det dags att gå.

700 000 brudar

Angående avslutningsfesten för restaurangernas dagar:
Jag minns att vi spelar boule och dricker skumpa, alltså riktig skumpa, inte Törley. Sen minns jag att vi går till Brännvin och äter silltallrik med några nubbe till förrätt. Sen vet jag inte riktigt vad vi äter mer, nåt kött. Men jag dricker mer skumpa. Och snackar med en av servitörerna och säger att det finns 700 000 brudar i den här stan och så känner man två. Han säger att han är bög och känner fler. Jag säger att det är fuskigt att bögar alltid känner så mycket tjejer. Jag vet inte vart resonemanget leder men det är inte genomtänkt. Och Gin o Tonic dricker jag. Och nån fishermansfriend grej. Sen hade jag helt plötsligt plankat in på Cafe Opera och druckit mer. Sen blir vi utslängda från Cafet och jag säger jävla sviin på ett skämtsamt sätt men det tycker dom inte var roligt alls. Sen är vi på ett annat ställe. Gin o tonic. Hånglar. Sen vinglar jag tillsammans med någon längs hela kajen bort till slussen. Jag spyr i en buske. Mcdonalds. Sitter på bussen. Vaknar i fosterställning.

Mentalt stilleståndsavtal

Jag sliter som en hund, 15 timmar om dagen på restaurangernas dagar och jag har fått näsblod av stressen och ont i ryggen som satan och benen värker och jag håller på att förvandlas till ett fasansfullt muskelknippe av alla tunga lyft och jag orkar inte raka mig. Detta gör att jag nog börjar likna Hulk Hogan en aning då min skäggväxt är gles förutom runt munnen. Behöver egentligen bara blondera det så är det klart. Jag tror inte det är så bra att likna Hulk Hogan nuförtiden. Jag önskar det hade varit 80-tal för då hade jag gjort succe och glidit förbi aporna som vaktar porten på stureplan och frotterat mig med allehanda celebriteter som typ Johannes Brost.

Apropå Stureplan är det nog en hel del av det klientelet som dyker upp i restuarangen. Det går iskalla rysningar genom hela kroppen när jag ser deras överdryga uppsyn och pissiga uppförande. Man är alltid deras lilla betjänt som förväntas bocka och väja undan. När revolutionen kommer är det ni som åker först tänker jag och sluter ett mentalt stilleståndsavtal med mig själv för att orka.

Samtidigt är det andra änden av skalan utanför vårt lilla exklusiva tält. Där trängs pöbeln och lyssnar på coverband, dricker sanslöst mycket öl och svänger med armarna i luften som idiotins ärkeapor. Jag ska nog inte skriva mer nu för jag är för trött för att inte vara bitter. På torsdag är jag glad igen för då har jag slutat jobba och har fickorna fulla av geld.