Searching For The Wrong-eyed Jesus

Så jag stannar hemma ikväll för att plugga till en omtenta och komma på en anledning till en dyng-och-svinresa till Linköping imorgon. Men min självdiciplin är inte så god så jag kollar på Searching For The Wrong-eyed Jesus istället. Och nu vill jag gå ut på en åker och begrava hjärtat i jorden. Sen vill jag sätta mig på en sten och känna att det är helt ok att jag en dag kommer att dö. Eller så vill jag sätta mig i en cheva från 1970 och inte titta bakåt. Jag är lite kluven där.

Allan Svensson vs Carl Bildt och Lasermannen

Svensson Svensson berör. Jag tyckte tidiga Svensson Svensson var roligt. Det andades kvalité. Det var inte lika hippt som En fyra för tre och inte lika konservativt som Rena rama Rolf. Det var svt:s gyllene medelväg. En pil i folkhemmets hjärta. Alla kunde hitta något eget i Svensson Svensson. "Nämen titta Janne precis så där gör ju du när du tittar på teve!" Cosby var ju kul men det var ändå svårt att identifiera sig. Dr Cliff påminner på ett sätt om Gustav i sin avslappnade stil och Theos (min personliga favorit) frisyr påminner lite i sin utformning om den prepubertala Max's samma. Men det var ändå svårt att appellera till deras kontext. Familjen Huxtable kunde inte vara dina grannar. För dom var (är) svarta och bor i New York. Bor du någonstans i Sverige så bor du definitivt inte i New York. Om du tror att Bill Cosby är din granne så är du sjuk i huvudet.

Svensson Svensson fyllde upp det hål i folksjälen som Carl Bildt och Lasermannen hade skapat. Man fyllde hålet med igenkännande skratt och värme och man misstänker att många salta tårar i smyg ran ner för svenskens kind den där mörka novemberkvällen 1996 när det sista avsnittet visades.
Därför hade jag höga förhoppningar på de nya avsnittet. Det verkar dock som att tiden har runnit ifrån mig. Det är ju samma humor, men jag tycker helt enkelt inte att det är lika roligt längre. Jag har utvecklat min humor. Jag tycker numera det är roligt när folk skiter på sig på stan. Eller när barn ramlar och slår ut sina tänder. Allt det här har jag skrivit för att jag egentligen har en hemtenta som ska vara inne imorgon. Ber om ursäkt för det. Jag står inte för ett enda ord. Det gäller iofs för hela bloggen. Om någon tycker något är dåligt eller upprörande så kommer jag genast rulla runt och spela död. Har man ingen ryggrad kan man aldrig bryta den.

Twilight Zone

Två saker slog mig när jag såg en repris av nya Svensson Svensson idag.
1, Det är fan inte roligt.
2, Max ser ju helt bisarr ut.
Vad fan hände med det där lilla gulliga busfröt som var så kvick i sina kommentarer. Det kändes mycket konstigt, overkligt, nästan obehagligt.

Ibland misstänker jag att jag glider mellan två parallella universum. Att kanske min ytterdörr är någon slags portal. Nyss hörde jag någon av mina grannar knulla. Men när jag ser dom i köket så har jag svårt att tro att dom skulle knulla så högljutt att det bryter igenom de här gamla dårhusväggarna. De har så snälla ögon.

Ett annat bevis är att mitt förråd var helt tomt när jag kom ner dit i lördags. Det var helt jävla tomt. Jag ringde vaktmästaren och frågade om han klippt upp låset och flyttat de tomma banankartongerna, den saggiga madrassen och den tjockis-suttna kontorstolen till något annat ställe, men han fattade ingenting. Det är märkligt men inte helt ovälkommet. Jag har ju antagligen blivit utsatt för ett vidrigt brott. Vad var det egentligen för saker som jag hade i förrådet? En 93 tums plasmateve kanske. Min avgjutning av Ludvig XVI:s penis i guld var nog där också. 6 kilo saffran. En lipizzaner-hingst och en tidigare okänd Rembrandt.

Ska försöka se nästa avsnitt av Svensson Svensson hos någon annan för att se om man verkligen kan förvandlas från ett gulligt busfrö till bisarr. Om inte så måste jag flytta.

Ps. You rock my world!

Imorse hittade jag den här lappen på kudden.

”Till min älsklings-Nicklas!
Jag hade jättekul igår. Så härligt att dansa och träffa massa nya härliga människor. Och gud vad skönt det var att komma hem till en nystädad lägenhet. Vårt egna hem baby. Tack min sockerböna! Det luktar nästan lika gott här inne som du gör. Och du vet att din lukt är det bästa jag vet! Hoppas du har sovit gott min lilla gullepulleplutt. Jag älskar dig verkligen så grymt mycket.
Puss Puss Puss!
Din Nicklas

Ps. You rock my world!

Död och förruttnelse åt alla strumpor

Jag skiter egentligen i politik. Jag kallar mig socialist av gammal vana. Egentligen skiter jag i vilket. Men jag blir förbannad av Lars Vilks historien. Visst kan man använda sin yttandefrihet till att pissa på folk. Man när man står där med kuken ute så ska ingen jävel låtsas att det är för starta debatt. Man vill se ilska och man vill se blod. Man vill vältra sig i sin egen överlägsenhet. Vi får pissa på er för vi lever i den bästa av alla världar. Och nu läste jag precis att nån jävla folkpartist "stått upp" för yttrandefriheten och anslutit till revirpissandet. Självklart en folkpartist. Jag funderar att skaffa hänglås till pungkulorna så att de inte sätter dom i skolan. Dom ska ge blanka fan i ungarna. Jag var barfota första dagen i skolan men det tog dom snabbt ur mig. Sätt på dig ett par strumpor imorgon sa fröken. Nu har jag strumpor nästan varje dag. Det verkar visst som jag bryr mig lite ändå. Men det är bara för att jag hatar strumpor.

Den tyska björnen

Jag blev spontanfull runt klockan 23.30 igår kväll. Jävla Tyskland som folk ska besöka och bli frikostiga. Jävla svin. När jag vaknade imorse kändes det som om jag hade två alternativ. Antingen skulle jag ta mig in till skolan och gå på föreläsning eller smörja in mig med honung och besöka björnarna på skansen. Men istället gjorde jag ingenting.

Jo det är skön-t

Jag hatar att drömma sköna grejer och sen vakna och inse att jag är kvar i Nacka med en fet jävla bok över ansiktet och ingen som helst lust till att läsa mer. Nyss drömde jag om en fantastisk bilsemester till Kroatien. Jag drömde att jag var extremt behagligt vinfull. Konstant. Solen gick glödande ner i Adriatiska havet under hela drömmen. Det är det som är så skönt med bra drömmar. De där klockrena ögonblicken hänger kvar på repeat. Och dessutom blandas miljöer upp. Det var lite Kroatien och lite Eilat.
Jag, Markus och Stefan åkte från Kibbutz Givat Oz till Eilat under julen 2000. Vi åkte dit med arabtaxi i 4 timmar och bjöds på några slags frön som man blev skön av. Man gillar ju att vara skön. Vinfull eller fröskön.
Det där sista om Eilat var ingen dröm. Det har hänt. Men båda känns ungefär lika verkliga så här i efterhand. Två sköna drömmar. Åter till den senaste drömmen- en tant i rullstol dog strax innan jag vaknade men det var ingen fara. Det var fortfarande en skön dröm. Jag måste nog resa någonstans snart.

Be Not So Fearful

Ibland kommer man hem efter en lång jävla dag i skolan. Sätter på datorn och stänger av hjärnan. Då är guarden nere. Men är lite ömtålig och småbögig. Som tidigare idag. Jag gjorde precis så. Satte på och stängde av. Laddade ner lite musik på måfå och käkade ett ägg som jag kokade igår i ett plötsligt anfall av husmoderlighet.

Då small det.

Jag hade laddat ner en skiva med Bill Fay. Och det var så vackert att jag... att jag höll på att skita på mig. Mentalt. En mental tarmsköljning. Kanske låter det inte lika bra imorgon men vem fan bryr sig om det.

Jag ger mig min morgon

Något av det bästa jag vet är att vakna väldigt tidigt. Helst innan solen gått upp. En vanlig morgon brukar se ut ungefär såhär.

Först ställer jag mig nyvaken naken i fönstret och kollar hånfullt på alla knegare som ilar till bussen. Kliar mig lite i håret. Tar på mig ett par byxor och går ut i köket. Inte en käft är uppe och jag gör lite kaffe. Plockar ut ur diskmaskinen. Kollar ut genom fönstret i köket. Kliar mig lite i håret. Kliar mig lite på ballen. Gäspar och ojjar mig lite. Sen pluggar jag. Dricker kaffe. Kliar mig lite på ballen. Dricker mer kaffe. Kliar mig lite på ballen. De tidigaste timmarna ingjuter så mycket hopp. Solen skiner in genom fönstret. Jag mår som en jävla prins. Sen ringer jag till vårdcentralen och frågar varför det kliar så mycket på ballen. Då är morgonen över.

När gräddan kom till Tranås

SVT-stjärna ville inte betala på krog i Tranås

SVT-stjärnan ville bjuda på alkohol på krogen utan att betala. Händelsen inträffade i lördagskväll på Pub Babar i Tranås.

Plötsligt tog sig Knut Knutson, en av programledarna i Antikrundan, in bakom bardisken där personal undrade vad han gjorde där.
"Ser du inte vem jag är?"
Personal kände igen programledaren från TV, men påtalade att han skulle gå över till rätt sida om disken.
- Han ville bjuda 20 personer på något att dricka.
När han nekades påstod Knut Knutson att detta inte var någon bra renommé för tranåsrestaurangen.
Personal som arbetade på Pub Babar den aktuella kvällen säger att TV-stjärnan inte var ödmjuk, men efter incidenten uppträdde han korrekt. Han är heller inte misstänkt för något brottsligt. Knut Knutson har inte gått att nås för en kommentar.
I söndags gjorde Antikrundan en flera timmar lång TV-inspelning, till kommande säsongs program, i Stadshuset i Tranås.
JAN JUSTEGÅRD

Japaner

11 september är ju ett datum som känns bra. 4.40 kr på kontot känns också skitbra. Inget snus känns skönt. Regn är härligt. Och kallt också. Fint. Bra. Piss. Skönt att det finns japaner.

Sånger från andra våningen

Jag hade ångest i morse. Ganska vanlig söndagsångest. Det var husfest igår. Mattias var här och vi kollade på fotboll tillsammans med en norrlänning och en finne från korridoren. Norrlänningen skrämmer mig lite. Jag får aldrig någon förvarning innan han dyker upp. Helt plötsligt står han bara bakom mig och säger Nämen hej på dig du på ett väldigt norrländskt och nästan upphetsande sätt. Jag är rädd för att jag en dag kommer vända mig om precis innan och se att han svävar fram 20 cm över golvet. Men han är jävligt trevlig och har självdistans. Det kan man inte säga om dom på andra våningen som hade festen. Därav min lilla ångest.

När vi efter fotbollen gick ner till festen var jag bra i arslet. Finnen hade helt oväntat bjudit på koskenkorva. Först sjöng en tjej från Bangladesh en traditionell Bangladesh-låt som påminde om det där väsande skriket kräftor ger ifrån sig när dom hamnar i kokande vatten. Det bubblade inom mig men jag höll ändå min mörka själ i schack. Sen brakade det loss. En kille som läspade och en tjej som senare på kvällen skulle dansa omedveten apdans förkunnade högtidligt att de skulle framföra en egen låt. Den var fruktansvärt löjlig. Min mörka själ bröt igenom och jag började söka den där djävulska ögonkontakten med folk för att på så sätt inte vara den enda som bryter ihop och börjar garva. Då viskar Mattias något taskigt och jag måste med raska steg gå ut för att inte dö av skratt. Det blev ännu värre senare då samma läspande kille och hans gravallvarliga bohem-mongon till kompisar framförde låtar om att rädda miljön med sitt proggband. Varför kan jag inte bara låta dom vara allvarliga? Varför måste jag vara så jävla barnslig? Innan vi gick därifrån snodde jag dessutom mat som stod i deras kök. Det var gott men nu är jag rädd att någon såg mig.

Äkta kärlek

Min bild av riktig kärlek:

Gareth, David och Tim står och pratar. Det är julspecial. Sista avsnittet någonsin. I bakgrunden dyker Dawn upp. Bilden är först väldigt suddig men sen kommer skärpan. Dawn har gråtit och hennes mascara har runnit nedför kinderna. Tim ser henne inte. Hon går med relativt bestämda steg fram till Tim. Only you med Yazoo. Fyra års väntan och Tim vänder sig om. Dawn kysser Tim. Gareth säger att Dawn har en pojkvän. Dawn säger "Inte längre" och fortsätter kyssa Tim. Jag gråter som en jävla kärring.

Livet i den snabba filen

Det finns ett väldigt fint naturreservat precis runt knuten. Jag hade tänkt gå dit ikväll. Men nu känns det som jag lika väl kan skriva om det istället. Frisk luft är överskattad. Jag var dit i förrgår. Tog lite kort på svanar. Tänkte att jag skulle använda min relativt nya kamera till något meningsfullt. Dessutom är glädjeämnena få eftersom jag är rövpank. Kanske en ny hobby tänkte jag. Fota svanar. Det är ju trots allt fantastiskt vackra fåglar. Graciösa och stolta. Praktfulla. Så jag tog ett kort på svanarna. Gud vilka sköna svanar. Kul att man lever ett liv i den snabba filen.