Point Blank

Snåla och snara till vrede, sådan är både Zigenare och Smålänning. Vet inte hur väl det stämmer. Jag har rätt långt till vrede, och jag är inte särskilt snål heller tyvärr. Idag traskade jag till Tanto och gjorde sällskap med Josefine, Hanna och 10-15 åttiotalshårdrockare som kastade öl på varandra. Sen köpte jag o Josefine Situation STHLM av en kille. Precis när vi hade köpt den kom en dräggfull medelålders slipstjockis som verkade vara från finland och gick rakt över uteliggarkillens tidningar så några gick sönder i pärmen. Då bytte vi ut våran tidning mot en trasig.

Han blev väldigt glad men det kändes egentligen mest olustigt. Ungefär som när man är utomlands och sticker till infödingarna en extra slant så att dom ska bli lyckliga och tindra med ögonen och säga thank you mister, god bless you. Själva grejen skulle jag göra om vilken dag i veckan som helst. Men det är ett helvete att göra goda gärningar om man inte vill vältra sig i dom. Även om jag faktiskt gör det nu. Känns nästan som om jag måste göra något grisigt för att väga upp. Olla en stekpanna i köket kanske. Fast hålla på att olla grejer är ju inte så kul om man är själv. Näe jag får nog helt enkelt leva med ett gott hjärta, nån som vill ha en fruktnickel?

Har precis blivit utsläppt från Astra och är lite förvirrad av myllret och den friska luften utanför. Inga mer regelbundna måltider och regelbundna blodprov. Känner mig lite vilsen. Man vänjer sig så snabbt. Men det som är mest intressant med att vara instängd några dagar är hur snabbt män kan bonda. När vi kom dit på måndagskvällen var det trevande i ungefär två timmar. Sen gick proppen ur ordentligt. Det roligaste var att någon lustigkurre hade skrivit "Måste amputeras; höger ben och höger arm" i en av killarnas journal. Jag tror det var bra att det inte upptäcktes innan vi lämnade stället. Fast iofs ska vi tillbaka på måndag för ytterliggare en omgång.

Min sovplats

Fri medicin och taxi hem

Nu skriver jag innifrån Astra Zenecas väl skyddade borg. Tio unga friska män i vita rockar släpar runt som nåt slags Polyphonic Spree på nertjack. Ärtiga sjuksystrar tar väl hand om oss och föder oss vid sin varma barm... eller inte riktigt. Men det är en märklig stämning. En blandning av hockeyläger för tolvåringar i Rydaholm och ett gravallvar. Det är ju lite läskigt det vi håller på med ändå. Imorse fick jag medicinen och efter fyra timmar till sängs är det mer eller mindre fri lek nu. Satsar på att se första säsongen av 24 i realtid med start inatt. Skönt sätt att tjäna pengar på.

Det där hockeylägret har satt spår, jag hamnade i bråk med en kille från Gislaved redan första dagen. Tagerlund eller nåt sånt hette han och han blev backad av Gislavedskillarna, jag blev backad av ingen eftersom jag var själv i den gruppen. Har länge hållt skenet av att jag hade skoj på det där lägret men det var egentligen ett helvete. Vi borde mötas och göra upp utan massa jävla biffar som backar eller vad säger du Tagerlund eller vad fan du hette. Jag ställer vilken dag i veckan som helst. Om jag inte har nåt i skolan eller ska fika eller dyl. Hör av dig bara. Jag är inte rädd.

Så egentligen är det väl inte riktigt jämförbart. Lägret och det här. Här är inget bråk. Bara grabbig stämning. Och det går snabbt som satan. Hela dagen har försvunnit i vansinnig takt. Precis som hela det här året. Man går och lägger sig på nyårsafton och när bakruset är borta är man singel och det är sommar igen. Vad fan hände? På torsdag släpper dom ut oss om vi inte svullnar upp eller nåt.

Joe Camel och jag

Dom har monterat upp en stor jävla lyftkran utanför mitt fönster. Den lyser upp gatan med en varmt ljus som påminner om när jag landade på flygplatsen i Tel Aviv när seklet var ungt. Jag saknar mellanöstern. Jag saknar Göteborg också. Det är fint så här års.

Mitt nya festliga blogganpassade liv har fått sig en törn den här helgen. Drack iofs några öl med benen dinglande över slussens äckliga vatten i fredags och följde upp med törley i Humlegården.
Men det tog aldrig riktigt fart utan segade ner och gick hem och sov istället.

På grund av mina stundande medicinska experiment, eller rättare sagt de stundande medicinska experiment som jag ska utsättas för, så var lördagen helt torrlagd. Både mentalt och fysiskt. Uppsatsen tog hela söndagen och nu är helgen slut igen. Lika bra det.

I veckan var det lyckligtvis lite action. Henke och jag tog några öl på medis i tisdags och då skulle en man med skägg hoppa över staketet. Till min stora lycka fastnade han med foten och föll raklång över ett bord. Svårt att hämta sig från en sån sak. Skönt att det inte var jag tänkte jag och drack en klunk öl till.

Doing the omoraliska schlagerfestival

Inget nytt under stolen, förutom en hög med chips och lite damm. Jag gillar inte chips så mycket längre, men jag köper det ibland för att jag minns att jag har gillat det mera.

I fredags såg jag Black Lips, det var strålande och det blev en sån där konsert när man inte tänker på att det är jobbigt att stå upp i två timmar med någon lång jävel framför som har världens största frisyr så att man bara vill plocka fram en häcksax och bereda väg. Det var bara härligt.

Det är lugnt i Nacka, inte ett knysst. Det är lätt att bli lite trött på det här tysta landet. Det är ingen rörelse och det är tråkigt för människan men gott för mänskligheten. Man slipper härja runt och pussa varandra på kinden eller skjuta vilt. Man kan sitta ensam och vara fredlig i sin håla. Kanske skulle man införa Jantelagen i hela världen, inget krig, bara missundsamma grannar och lite skitsnack i hörnen, ett och annat mord men inget som stör.
Men fyfan, då skulle vi ju inte ha någonstans att fly till när vi vill ha lite äkta liv och larm. När det värsta som kan hända är att sverige hamnar långt ner i schlagerdyngan känns det inte kul längre, då vill man bara dra en sväng och fylla på förrådet med en näve näring.
Schlager fick vara, vi borrade ner oss i soffan och kollade på Hot Shots 1 och 2 istället.

Vi har det bra här uppe i schverje. Jantelaggade men med pengar på fickan så att vi kan slippa. Och när allt kommer omkring så ligger ju Lima både i Peru och i Dalarna.

Nikotin- du är fortfarande nr 1

Fredde skrev i sin blogg att det enorma utbudet av musik som handlar om kärlek och som man bombarderas av hela tiden måste påverka ens sinnestämning mer än vad man kanske tror. Själv har jag upptäckt att jag har varit alldeles för insyltad i filmen. Det finns inget som leder fram till lyckliga slut, ord som ändrar hela skeendet eller vackra scener, bara ännu en dag på jobbet.

Idag var en bra dag på jobbet. Jag var på en lättare form av dejt och, förutom att det kändes som att jag hade nåt i näsan ett tag, vilket gjorde mig nervös, så gick det bra. Trevligt. Sen hade jag sugit i mig en hel cigg precis innan hon dök upp också, vilket gjorde mig lite snurrig. Annars gick det bra. Tror jag.

Jag har dessutom fått låna en skinnjacka på obestämd framtid av Josefine vilket gör att hon seglar upp på en andraplats i mina vänner listan. Etta är fortfarande nikotinet.

http://www.myspace.com/thesalmonellas

http://www.myspace.com/thesalmonellas

Gömma korven

Jag är het, de virtuella flörtarna regnar över mig och jag suger åt mig som en svamp. Igår var jag ute på östermalm och södermalm. Ytterligheter till geografi men med samma människor i olika kostym, och en del i samma. Ingen större skillnad. Lika lättflörtade. Finns inget att jämföra. Det var en angenäm kväll- har på ett sätt som var mycket bizzaro blivit påmind om hur Kungsabacka-Andreas penis ser ut och det var så jävla sjukt att jag inte orkar skriva ner allt. Världen är jävligt liten, har man sett en kuk så dyker den upp för eller senare igen, på ett heterosexuellt plan alltså. Hade man gillat att gömma korven med andra män så skulle det kanske falla sig naturligt. Men nu blev på andra premisser. Bizzara premisser. Den 9:e Juni är det fest, salmonellas spelar och den som missar är dum i hubvudet. Låt mig åter få lite sömn.

The Fall och öl byggde denna vackra kropp.

Jag lyssnar på The Fall och jag har druckit öl fyra dagar i rad. Det började i onsdags och det var till en början trevligt med ett stort gäng kvinnor och jag men sen kunde jag likaväl gått hem eller stuckit in grässtrån i urinröret för människor kan vara förbannat tråkiga ibland och jag är inte ensam. I lördags var det fest hos Henke och Henke och Henke fyllde 25 så det var 50 års kalas och det var fantastiskt trevligt. Flamenco och dans med hängslen i högsta hugg.

Öldagar har en tendens att glida samman och bli en dimma. Det känns nästan som om jag aldrig varit hemma, och det har jag nästan inte, som om jag varit på festival. I söndags såg jag och Josefin Pere Ubu på debaser medis. En fantastiskt bra konsert tyckte jag, jag är kluven sa Josefin. Och nu är jag faktiskt lite kluven också, men det var bra. Igår var det Valborg och jag drack öl med vänner som jag borde dricka öl med oftare.

Hursomhelst är öldagar härliga, när våren är kall som ett isbjörnsarsle och solen lyser lite fryntligt småkåt från någonstans ganska långt borta.