Helgen v. 48

Jag börjar tröttna lite bloggen, eller egentligen är jag nog mest trött på mig själv. Det är inte du bloggen, det är jag. Det blir lite löjligt när man är tonårsarg på vakter, bara för att hålla upp nån slags bloggfasad av fart och fläkt trots att det egentligen inte händer särskilt mycket värt att basunera ut.
Bloggen har blivit lite trött. Bloggen kollar ut genom fönstret. Han ser en bail, han ser en tjaj, han ser en snut. Och han tänker, trots att det bara är onsdag, att snart har helgen vecka 48 tagit slut.

Förhud

Jag klarade mig bra igår, inga missöden, inte utkastad. Jag såg att Froderik blivit det, bra jobbat, jag tycker vi slår fast att det är tufft att bli utkastad.
Jag har varit ganska stolt efter de gånger jag blivit utkastad. Man lever ju ett liv ganska långt från den snabba filen och då får man ta vara på det lilla. Men samtidigt finns det inget som kan väcka så mycket hat som när man blir orättvist behandlad av människor i maktposition, framförallt när de verkar vältra sig som gödgrisar i makten och hatet. Jag skulle hellre skära av mig förhuden och ha den som pannband än bli vakt. Lycka till

Nu ser jag att dom ligger med varandra i en lägenhet rakt över gatan, de brukar göra det ganska ofta, kul för dem. Det ser skönt ut, och roligt. Ibland ett guppande kvinnohuvud. Ibland ett svajande manshuvud. Tänk om hon blir med barn nu, då har jag sett ett liv bli till. Ganska bra utdelning för en söndag i november.

Lubed up to the max

Nu så är det lördag och då försöker vi igen. Jag bär på mycket nedtryckta känslor sen förra helgen. Låg och slumrade tidigare idag och halvdrömde att jag med teatralisk röst säger "du behöver inte vara rädd, jag ska inte våldta dig, jag är trött på den sortens kärlek" till en tjej på festen jag ska på. Risken finns att jag kommer vakna upp imorgon bittidag och känna mig ungefär såhär;

Succén fortsätter

Jag är tillbaka i Sverige, gud vad skönt det är att förstå vad människor säger. Jag blev ju utsläng från Cafe Opera i våras om ni minns. Nu har det hänt igen. Min vana att bli utslängd varje gång jag försöker sätta min fot i de ädlare salongerna fortsätter. Igår blev jag utslängd från nåt jävla pisshål på stureplan. Han sa att jag var för full och jag uppträdde först korrekt och bad honom sen att dra åt helvete. Ett jävla justitiemord var det, jag var fan lika jävla full som vilken annan utter som helst som gick och smekte väggarna där inne. Men nu har jag gett dem en chans, det är deras förlust att jag aldrig kommer återvända med min feta plånbok och sprida stjärnglans. Det var annars ytterst nära att jag inte ens fick tag i alkohol igår. Jag hade trettio sekunder på mig innan systembolaget ska stänga. Då väljer helt sonika en gammal kärring som var så gammal att hon hade ärr från en våldsam velociraptorattack i ansiktet att ramla framför mig. Jaha, då får man klistra på en hur gick det min och hjälpa henne upp när man egentligen bara vill ha sin jävla sprit. Men jag hann och så här i efterhand kanske inte det var så lyckat.

Addis Abeba

Hej alla glada ;)

Jag dromde en sa otack drom harom natten. Den utspelade sig i lordags och vi ar ett gang i en skum biljardhall och hashlukten ligger tat dar inne. Jag forlorar sakta formagan att ta hand om mig sjalv och vaknar upp nagonstans langt borta. Nar jag stovlar ut i kylan star haret at alla hall, huvudet varker och snon yr. Efter ett litet hopp befinner jag mig pa tunnelbannan hem och ska latta lite pa trycket men skiter istallet pa mig en smula :-O
Det var sannerligen en riktigt otack drom.

Men hej! Nu ar jag i Etiopien! Inga sura miner har inte. Det ar varmt och djavligt men for egen del rullar det pa som man sager. Stadigt mot en ljusnande framtid. Hur jag kom hit orkar jag inte beskriva men det ar sannerligen en fantastisk historia. Imorgon far jag vidare mot Kattogenebulosan och sen lagger jag nog av med det har larvet och aker hem.

Mvh
nicklas

Mot Berlin

Det regnar i Køpenhamn. Det ær skillnad pa regn och regn. Det hær ær ett vackert regn och det smattrar skønt mot rutan. Men det ær fortfarande alldeles før mørkt.
Sa imorgon sticker jag vidare. Till Berlin. Jag far tillsammans med den turkiska magdansøsen Dilek och hennes syster Fairuza som jag traffade pa ett fik pa Vesterbrogade. Fairuza är den grymmaste Oud-spelerskan jag nagonsin træffat (och den enda), men deras plan att dansa och spela sig genom europa verkar ha gatt lite knackigt hittills. De har plats øver i sin gamla ford granada och jag har pengar till bensin sa dealen ær god før oss alla tre.

Køpenhamn

Det hænde en lite lustig grej i helgen. Jag var i Tranas pa dop i lørdags och det var riktigt trevligt. Igar skulle jag fara tillbaka till sthlm och ta tag i mina studier igen. Det var lite struligt nær jag skulle pa taget før det var sparændringar och allt var ganska kaotiskt. Men væl ombord borrade jag ner mig i en bok och somnade efter ungefær tre meningar. Nær jag vaknade var jag pa øresundsbron. Det var fan fel tag.

Sa nu sitter jag i Køpenhamn och ser hur høstvackra danskor cyklar runt i ljuset av gatlampor och ar sadær skønt køpenhamskt bohemiska som bara køpenhamskt bohemiska danskor kan vara. Førsta tanken var panik och att jag maste tillbaka till sthlm snabbt som fan. Men efter en natt och en morgon sa kom jag pa andra tankar. Jag skiter i det ett tag, kan inte sitta i Nacka och ruttna med en c-uppsats fram till januari. Jag har ju lite pengar pa kontot. Jag aterkommer.

En trumma i Alby

Det var en gång en man i Botkyrka
Som sålde den trumma han dyrka
Trumman var fin
Han fick sitt heroin
Och nu får jag trumma med styrka

Vad jag vill säga med denna fantastiska limerick, som skulle få vilken limerickfantast som helst att vilja skjuta sig i ansiktet, är att jag köpt en virveltrumma. Nu var det inte av en heroinist men vi provspelade den under ett flämtande ljus i en gångtunnel i Alby centrum och det kändes tufft nog. Jag kan inget om trummor men lyssnade på klangen och hummade lite. Sen sparkade jag lite på däcken på killens bil och sen tog vi i hand efter en stunds obligatoriskt skitsnack om priset. Jag ville ha ner den tvåhundra eftersom jag åkt ända ut till Alby men jag fick bara ner den en hundring för att jag var 10 minuter för sen. Det var en vacker dans.

En slingrande dans i månens sken
Som förs helt utan armar och ben
Man säger ett pris
Blir kallad en gris
Och ger sig för att slippa en scen