Säby kyrka

Det är så mycket nu. Så mycket konserter jag vill gå på. Happy Mondays, Ed Harcourt, Arcade Fire. Förra veckan var det tre stycken och jag missade alla. Kurt Wagner, Jim White och Handsome Furs. Ikväll hade jag gärna gått på Lucinda Williams. Fan kuken vad tråkigt det är när man missar saker.

På lördag ska jag möta gud i Säby kyrka och hålla upp ett gossebarn mot all salighet när han upptas i den varma kristna gemenskapen. I min egenskap av gudfar ska jag göra vad som står i min makt för att hålla honom utanför den varma kristna gemenskapen efteråt. Jag vet att gud kommer syna det där när jag står framme i kyrkan och lismar. Jag kommer nog faktiskt må ganska psykiskt dåligt. Det kommer vara så mycket antikrist i kyrkan på lördag att jesusstatyerna kommer gråta blod. Och det är mitt blod de kommer gråta, Nicklas syndaren, självbefläckaren och elefantöls-snattaren. Hycklare kommer det eka i mitt huvud. Stearinljusen kommer flämta när jag går in genom porten. Prästen Siv kommer spy sånt där grönt gojs och vrida huvudet flera varv för att sedan väsande kila ut i brygga.

Fan, Max von Sydow, lever den gubben än? Jag skulle nog behöva lite hjälp.

Fick mich

Jag och Michelangelo hamnade i en atelje med ett par mycket begåvade klädskapare i fredags. De var väldigt insatta i astrologi. Jag var en typisk vädur med inslag av fisk eftersom jag var ödmjuk(bögig) också. Men ödmjukheten är ju mest en fasad för att jag har märkt att det är lättare att manipulera folk då. Ni tror att jag är snäll och sen knullar jag er i röven (obs, bildligt rövknull).
Näe jag bara skoja, jag är riktigt jävla ödmjuk på riktigt.
Hursomhelst är jag packad.
En typisk vädur tror visst att han är odödlig och är kreativ. Som hypokondriker har jag invändningar mot odödligheten, men i vissa avseenden så stämmer det. Som att jag kastar mig in i grejer som jag inte har någon koll på eller planerar in saker av ren vilja när det egentligen inte går. Många bollar i luften. Nu börjar jag få dom där bollarna i huvudet. Det har aldrig hänt innan och jag är rädd att räkmackan är slut.
Väggarna lutar in, jag är jagad. Ett dilamm på vägg till slakt, en vattendroppe i öknen. Det börjar luta åt att saker kommer gå åt helvete på riktigt. Vad fan gör det om hundra år brukade jag tänka men det tar inte riktigt längre. Om hundra år kommer ju apor att härska jorden och vi människor kommer vara inlåsta och ha glömt bort hur man pratar. Fyfan vilken plåga det kommer bli, apor är en skam för gud. Det värsta djuret jag vet. Mig tar ni aldrig apjävlar.

Tätt omslingrade i hat

Jag tog min tillflykt till småland i helgen. Slickade såren efter förbannat seg inledning på hösten. Men första perioden är iallafall avklarad även om ångest leder med 4-0. Jag brukar gilla tågresor. Skönt att sitta och glo genom rutan och fundera kring universums gåtor. Jag tror det var Bobbo Krull som sa en rolig grej om Stephen Hawkins; "Nu ska Stephen Hawkins komma till Sverige och lösa universums hemligheter. Inte illa för en kille som inte kan gå på toa själv." Sådan humor upskattas. Sparka på dom som sitter.

Idag på tåget slängde jag upp min lånade laptop och kände mig viktig. Mittemot satt en sån där klassisk jag-bor-i-spanien-halva-året-och-på-min-fritid-gillar-jag-att-spöa-min-fru-och-spela-golf gubbe. Han inkränktade med sina ben på mitt territorie. För att markera sparkade jag till honom några gånger av misstag men det hjälpte inte. Så jag pressade in mina ben på hans område och sen satt vi där tätt omslingrade och hatade varandra.

Tillbaka i Sthlm möts jag av hundskall, polissirener, ett mongo som samlar burkar och en fyllgubbe som ramlat ner på spåret. Ibland får jag en väldigt obehaglig biblisk känsla av det här stället.

Förresten; förra veckans sämsta löpsedel. "Därför prövade vi tjejsex- kända svenskor berättar". Alla vet ju redan svaret på det så varför köpa tidningen. Därför att vad är gött?

Åh nej!!

Jag är oändligt trött på konstnärsambitioner som låtsas vara något för att det är så dom tror att man ska vara. På plastigt kreativa jävlar som inte är medvetna om sin egen skitnödighet. Jag är medveten om min egen skitnödighet och anser mig därför ha rätt att se ner på dom med förakt. Går du runt och påstår att du ser en snigel glida fram på ett rakblad så är det bäst att du kan bevisa det. Annars kommer du aldrig få min respekt. Inga jävla halvhjärtade försök att vara svår och arty duger. Då är man fortfarande bara en sorgligt omedveten skitnödig jävel. Se på mig. Jag har ändå upptäckt ett och annat i mitt liv. Riktiga sanningar. Djupare kunskaper. Min största upptäckt är att det finns en universal-mening som funkar i alla Metros "sätt-text-i-en-pratbubbla" tävlingar. Med sån visdom får man öppna käften. Annars inte.

Selektiv beatnik

Om jag bara vetat vad det skulle föra med sig när jag låg där med flottiga tonårsfingrar och läste På Drift skulle jag nog ha kastat boken åt helvete. Om jag vetat hur mycket den skulle vanställa min uppfattning av frihet. Om jag vetat att jag 10 år senare fortfarande ständigt skulle drömma om att lämna hela skiten och sticka. Sen Born to run på det. Baby this town rips the bones from your back. Det blir så skevt när man egentligen är ganska nöjd men missnöjd med att vara ganska nöjd. Man flyr från det man kan istället. På ett löjligt bortskämt medelklass-sätt. Från ansvar och förpliktelser. Allt som hotar med att grepa tag och hålla fast. Men mest av allt flyr man från kärlek. Aldrig rikta den mot verkligheten. Man hänger bara upp den där den aldrig stannar och man vet om det så jävla väl för egentligen är man bara skitskraj för att fastna på riktigt. Sen dyker den helt plötsligt upp på riktigt och då lyfter man stillsamt på hatten och kör iväg så att gruset sprutar. Små löjliga försök att vara fri samtidigt som man sitter på ett berg av trygghet och aldrig i livet skulle klättra ner. Den här stan är full av sådana människor och den sliter ut revben ur bortskämda kroppar alla dagar i veckan.

Givande och intressanta föreläsningar

Klimakteriekossa

Jag läste igenom gamla inlägg och det slog mig hur jävla fort tiden går. Det gjorde mig lite ledsen. Men sen kollade jag på mitt, Nisses o Michelangelos mästerverk från 2004 och blev glad igen. Sen kom jag på att det var tre år sedan och då blev jag lite ledsen igen. Jag är som en jävla klimakteriekossa.

En dag med kontrollerbara tvångstankar

Idag gick jag en promenad från city till slussen. Jag gick lugnt och stilla på ett för många stockholmare jävligt provocerande sätt. På Drottninggatan gick jag förbi kulturminister Lena Adelsohn som blev intervjuad av SVT. Jag funderade på om det var hennes son som var så bögig i expedition Robinson. Det var ju nån borgarunge som var med och som lipade när han fick ringa hem och sa högt att han älskade sina föräldrar och kallade dom bubbisar eller nåt sånt. Kanske var det en Dinkelspiel. Skitsamma. Jävligt larvigt att lipa när man bara varit borta någon månad. Efter ett tag blev jag oerhört sugen på att gå tillbaka och hoppa så där roligt bakom kameran och göra peacetecken. Men samhället håller mig tillbaka.

Lite längre ner på gatan sprang två barn precis framför mig. Jag blev oerhört sugen på att fälla dom. Men samhället håller mig tillbaka.

Sen gick jag förbi några gubbar som stod och fiskade. En av dom såg ut som Martin Ljung. En ganska kraftig tvångstanke gjorde mig sugen på att ropa "Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?" Om någon hade svarat "Men är inte han död" så skulle jag ha blivit tvungen att putta ner honom i vattnet. Men samhället håller mig tillbaka.

Väl inne i gamla stan så läste jag en löpsedel. Svt-profil dödad av björn. Jag tyckte det var en väldigt kul löpsedel och blev efter en stund sugen på att börja springa och låtsas att jag var jagad av en björn. Men samhället håller mig tillbaka.

Efter en sån dag är det skönt att komma hem.

Knugen skuk

Måndagens att-göra lista:
1) Gör en att-göra lista
2) Ring följande: Italienaren, Astra, SSSB, Vaktmästarjäveln, Hinken och Skatteverket.
3) Maila följande personer: Bohlin, Kuken, Stina och Johan
4) Avmöblera rummet
5) Skriv mer text till Sweetheart
6) Lämna tillbaka låneböckerna
7) Kolla om Josefine har nyckeln
8) Lappa förrådet
9) Skicka kina-filmen
10) Anmäl till spanska kursen
11) Kolla upp resa till Göteborg
12) Kolla upp resa till Malmö
13) Skjut en snut

OCH GLÖM FÖRIHELVETE INTE ATT GÖRA SEMINARIEUPPGIFTEN!

Måndagens skörd:
Sovmorgon
Tre koppar kaffe på vetekatten
Lång promenad
6 öl på Mera
Seinfeld
Ångest

Valium

Nu finns det ingen ursäkt längre. Jag har nått punkten utan återvändo. 1997 blev jag tvångsinlagd på sjukhus för att nästan ha uppnått perfektion som människa. Det fattades lite den gången men nu är jag snart där igen. Den sista skälvande biten i denna hårda vandring är mustaschen. Skäggväxt på överläppen. Då snackar jag inte lite bakisstubb utan en riktig jävla bard. En knävelborre som får folk att tappa hakan. Det blir svårt men det känns inte längre som att jag har någon ursäkt för att låta bli.

Helgen var fantastiskt trevlig med Jonathan Richman och fyllelögner när de är som bäst. Bland annat lyckades jag tillsammans med min utomordentligt begåvade partner i brott iscensätta ett bråk med inslag av bl.a. homosexualitet i duschen, Colin Nutleys fru, svek, kärlek, tårar, örfilar, Henrik Ibsen, tidigt utvecklade bröst och slampighet. En kille som köpte hela paketet försökte mäkla fred och han går antagligen runt i tron att han gjorde oss till vänner igen. Så man kan nog säga att det var en god gärning att vi lurade honom. Gud vad härligt det är att göra gott.

Jag vill tacka gud

Hålla tacktal alltså!? Det här hade jag inte väntat mig. Oj vad svårt. Får jag säga vad jag vill? Vadsomhelst alltså? Ok... shit vad svårt... vem ska jag tacka först. Det finns ju så många.
Jo! Jag vill faktiskt tacka gud för oktober månad. Den har du lagt ner mycket jobb på va din jävel.