Jag är stämpeluret på Asea i Västerås

Vi hamnade i Oslo fyra dagar över nyår, min vana trogen söp jag bort telefonen. Så alla ni miljarder människor som försökt att nå mig sen i lördags och blivit ledsna för att jag inte har svarat och på det sättet förgyllt eran dag, förlåt mig.

Vi hade stark hemlängtan på kvällarna i Norge, pratade mycket om maten vi saknade och hur kul det skulle bli när vi fick återse släkt och vänner. En del tårar föll och aldrig hade man kunnat ana att marken skulle kännas som gungfly utan det trygga svenska urberget under fötterna. Vi flöt runt där, i ett främmande land med främmande språk och seder. När vi åter passerade gränsen stannade vi och kysste marken. Sen älskade vi med marken, tog varsin cigg och lyssnade på Alf Robertsson. Det var skönt.