Fick mich

Jag och Michelangelo hamnade i en atelje med ett par mycket begåvade klädskapare i fredags. De var väldigt insatta i astrologi. Jag var en typisk vädur med inslag av fisk eftersom jag var ödmjuk(bögig) också. Men ödmjukheten är ju mest en fasad för att jag har märkt att det är lättare att manipulera folk då. Ni tror att jag är snäll och sen knullar jag er i röven (obs, bildligt rövknull).
Näe jag bara skoja, jag är riktigt jävla ödmjuk på riktigt.
Hursomhelst är jag packad.
En typisk vädur tror visst att han är odödlig och är kreativ. Som hypokondriker har jag invändningar mot odödligheten, men i vissa avseenden så stämmer det. Som att jag kastar mig in i grejer som jag inte har någon koll på eller planerar in saker av ren vilja när det egentligen inte går. Många bollar i luften. Nu börjar jag få dom där bollarna i huvudet. Det har aldrig hänt innan och jag är rädd att räkmackan är slut.
Väggarna lutar in, jag är jagad. Ett dilamm på vägg till slakt, en vattendroppe i öknen. Det börjar luta åt att saker kommer gå åt helvete på riktigt. Vad fan gör det om hundra år brukade jag tänka men det tar inte riktigt längre. Om hundra år kommer ju apor att härska jorden och vi människor kommer vara inlåsta och ha glömt bort hur man pratar. Fyfan vilken plåga det kommer bli, apor är en skam för gud. Det värsta djuret jag vet. Mig tar ni aldrig apjävlar.