Idag gick jag en promenad från city till slussen. Jag gick lugnt och stilla på ett för många stockholmare jävligt provocerande sätt. På Drottninggatan gick jag förbi kulturminister Lena Adelsohn som blev intervjuad av SVT. Jag funderade på om det var hennes son som var så bögig i expedition Robinson. Det var ju nån borgarunge som var med och som lipade när han fick ringa hem och sa högt att han älskade sina föräldrar och kallade dom bubbisar eller nåt sånt. Kanske var det en Dinkelspiel. Skitsamma. Jävligt larvigt att lipa när man bara varit borta någon månad. Efter ett tag blev jag oerhört sugen på att gå tillbaka och hoppa så där roligt bakom kameran och göra peacetecken. Men samhället håller mig tillbaka.
Lite längre ner på gatan sprang två barn precis framför mig. Jag blev oerhört sugen på att fälla dom. Men samhället håller mig tillbaka.
Sen gick jag förbi några gubbar som stod och fiskade. En av dom såg ut som Martin Ljung. En ganska kraftig tvångstanke gjorde mig sugen på att ropa "Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?" Om någon hade svarat "Men är inte han död" så skulle jag ha blivit tvungen att putta ner honom i vattnet. Men samhället håller mig tillbaka.
Väl inne i gamla stan så läste jag en löpsedel. Svt-profil dödad av björn. Jag tyckte det var en väldigt kul löpsedel och blev efter en stund sugen på att börja springa och låtsas att jag var jagad av en björn. Men samhället håller mig tillbaka.
Efter en sån dag är det skönt att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar