Twilight Zone

Två saker slog mig när jag såg en repris av nya Svensson Svensson idag.
1, Det är fan inte roligt.
2, Max ser ju helt bisarr ut.
Vad fan hände med det där lilla gulliga busfröt som var så kvick i sina kommentarer. Det kändes mycket konstigt, overkligt, nästan obehagligt.

Ibland misstänker jag att jag glider mellan två parallella universum. Att kanske min ytterdörr är någon slags portal. Nyss hörde jag någon av mina grannar knulla. Men när jag ser dom i köket så har jag svårt att tro att dom skulle knulla så högljutt att det bryter igenom de här gamla dårhusväggarna. De har så snälla ögon.

Ett annat bevis är att mitt förråd var helt tomt när jag kom ner dit i lördags. Det var helt jävla tomt. Jag ringde vaktmästaren och frågade om han klippt upp låset och flyttat de tomma banankartongerna, den saggiga madrassen och den tjockis-suttna kontorstolen till något annat ställe, men han fattade ingenting. Det är märkligt men inte helt ovälkommet. Jag har ju antagligen blivit utsatt för ett vidrigt brott. Vad var det egentligen för saker som jag hade i förrådet? En 93 tums plasmateve kanske. Min avgjutning av Ludvig XVI:s penis i guld var nog där också. 6 kilo saffran. En lipizzaner-hingst och en tidigare okänd Rembrandt.

Ska försöka se nästa avsnitt av Svensson Svensson hos någon annan för att se om man verkligen kan förvandlas från ett gulligt busfrö till bisarr. Om inte så måste jag flytta.