Jag hade ångest i morse. Ganska vanlig söndagsångest. Det var husfest igår. Mattias var här och vi kollade på fotboll tillsammans med en norrlänning och en finne från korridoren. Norrlänningen skrämmer mig lite. Jag får aldrig någon förvarning innan han dyker upp. Helt plötsligt står han bara bakom mig och säger Nämen hej på dig du på ett väldigt norrländskt och nästan upphetsande sätt. Jag är rädd för att jag en dag kommer vända mig om precis innan och se att han svävar fram 20 cm över golvet. Men han är jävligt trevlig och har självdistans. Det kan man inte säga om dom på andra våningen som hade festen. Därav min lilla ångest.
När vi efter fotbollen gick ner till festen var jag bra i arslet. Finnen hade helt oväntat bjudit på koskenkorva. Först sjöng en tjej från Bangladesh en traditionell Bangladesh-låt som påminde om det där väsande skriket kräftor ger ifrån sig när dom hamnar i kokande vatten. Det bubblade inom mig men jag höll ändå min mörka själ i schack. Sen brakade det loss. En kille som läspade och en tjej som senare på kvällen skulle dansa omedveten apdans förkunnade högtidligt att de skulle framföra en egen låt. Den var fruktansvärt löjlig. Min mörka själ bröt igenom och jag började söka den där djävulska ögonkontakten med folk för att på så sätt inte vara den enda som bryter ihop och börjar garva. Då viskar Mattias något taskigt och jag måste med raska steg gå ut för att inte dö av skratt. Det blev ännu värre senare då samma läspande kille och hans gravallvarliga bohem-mongon till kompisar framförde låtar om att rädda miljön med sitt proggband. Varför kan jag inte bara låta dom vara allvarliga? Varför måste jag vara så jävla barnslig? Innan vi gick därifrån snodde jag dessutom mat som stod i deras kök. Det var gott men nu är jag rädd att någon såg mig.
4 kommentarer:
"Våning två på vårdhemmet Gökboet har idag fest med lite tilltugg och dricka. Vi samlas i pentryt efter matchen mellan Sverige och Danmark", du såg inga såna skyltar va?
hahaha..det där låter ju kajko över alla rimliga gränser. Så kan man ju fan inte hålla på. Det låter ju som att de är psyksjuka, de där på våningen under.
märta en snärta ifrån bangladesh
var är du nu,
i bangladesh.
Alla som lämmnar mat framme är ju innerst inne snälla.. Men de verkar ju sakna vissa elementära delar i i uppfostran. Såsom ett hederligt kok stryk när man tror att man är nåt. De har säkert gått någon såndär Waldorfskola och blivit uppmuntrade vid fel tillfälle.
Jag har inget problem med människor som tror att de är nåt om de är nåt. Men de här var clowner och då får man skratta. Ni får komma hit och titta någon gång.
Skicka en kommentar