Fritt fall

Jag såg en insändare av min gamla historialärare i tidningen idag. Det var ytterst förvirrade tankar om att bevara svenska traditioner och inte anpassa sig efter minoriteter. Den luktade helt enkelt gammal instängd gubbkukig sverigedemokrat och att allt var bättre förr när alla barn sprang rågblonda och pallade körsbär på ett bedårande sätt. Det var jävligt tungt att se den lärare som kanske är den bästa jag någonsin haft falla som en sten från pedistalen jag placerat honom på. Knoppen brast.

Jag började tänka på när vi var i Köpenhamn på skolresa i nian och han var med för att kolla så vi inte skulle dricka elefantöl. Det första vi gjorde när vi kom fram till hotellet var att kila över gatan och sno elefantöl i en liten affär. Vi rågblonda, välartade barn stal som korpar. När vi gick tillbaka stod han i fönstret och såg oss med händerna fulla av stöldgods. Vi stelnade till. Han synade oss, och vi såg framför oss kontraktet rivas i tusen bitar. Kontraktet som vi skrev på innan avfärd och där vi bedyrat att vi inte skulle dricka alkohol (och om vi gjorde det skulle vi bli hemskickade). Men han nickade bara åt oss, vände sig om och försvann ur synhåll med en öl i handen. Det var nog då jag satte honom på pedistalen. En fantastiskt bra lärare och en integlädjedödare. Det blev också en fantastik skolresa. Vi drack oss tillbaka till lågstadiet varje kväll.

Nian var jävligt längesen nu. Jag tror jag börjar bli tunnhårig. Det känns så även om det nog inte syns än. Synade hjässan med en spegel idag. Ungefär på samma sätt som jag har läst att tjejer betraktar sitt underliv. Men det är som sagt bara något jag läst. Jag vet inte så mycket om tjejer egentligen. Men jag är kompis med dom igen. Dom är helt ok, sjyssta liksom. Förlåt alla tjejer om jag brusade upp i förra inlägget. Jag tycker om er.