First we take Småland, then we take Berlin

Jag har ett projekt som tagit stora delar av mina lediga tid den här sommaren. Det är ett storslaget och extremt manligt projekt och jag gick in i det med våldsam frenesi, eller lite frenesi iallafall. När regnet anföll Småland och fick cykelbanor att se ut som skalet på en clementin, svämmade trädgården över och såg mest ut som nåt gammalt sagan om ringen träsk.

Då jag maktlös stod i fönstret och såg på förödelsen gjorde jag som alla män med självrespekt har gjort i alla tider. Jag förklarade krig mot naturen. Jag bestämde mig för att det aldrig någonsin fick hända igen. Aldrig skulle jag stå bredvid och se hur en välklippt gräsmatta bestialiskt blir översvämmad av en samvetslös vattensamling.

Sen dess har spettet gått som nålen på en nyservad symaskin i bäcken som rinner i utkanten av trädgården. Stenar har kastats upp i det torra. Lera har runnit i mitt anlete. Projektet har expanderat. Träd har fällts och lien har gjort processen kort med uppkäftiga växter av alla sorter. Urskiljningslöst. Nästa steg är att utrota alla djur inom en mils radie. Sen ska jag göra hela jävla Småland till en öken. First we take Småland, then we take Berlin.