Jag var på väg hem, gick Götgatan fram och hade lite lite ont i hjärtat. Jag hade varit lite lite sent ute med att besvara lite lite kärlek och nu var läget inte längre grönt och då blev jag lite lite kär själv. Otakt är världens lön.
I mitt huvud rörde sig en fantastisk liten sång, den bästa jag trodde att jag hade gjort. Så jag skyndade mig hem för att skriva ner den men kom på att någon redan hade hunnit före.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fy fan vad bra skrivet, önskar jag kommit på det själv.
Tack så mycket!
Skicka en kommentar