Jag har haft en upprepad dröm sen jag var omkring 20 och för första gången lärde känna den spansktalande delen av kvinnosläktet genom en ytterst vacker kvinna vid namn Maria José som jag för en kort period nästan kunde kalla flickvän.
Jag står på en äng och det lite dimmigt och lummigt och jag antar att det är tidigt på morgonen. Gräset är mörkgrönt, det brukar stå lite mindra träd omkring en stor ek, kraftig fallosvarning, lite svarta silueter av fåglar och någon trollslända som flyger runt jävligt irrationellt. Vid min sida står en för mig okänd, lätt solbränd kvinna med mörkt svallande hår iklädd en vit klänning och viskar saker på spanska i mitt öra med en röst som får blommor att slå ut, stjärnor falla och tält resta utan pinnar. Då jag tyvärr inte kan spanska vet jag inte vad hon säger men jag ger mig fan på att det är nåt snuskigt. Men drömmen stannar där. Hon viskar en stund och sen brukar jag vakna eller drömma om när jag 1992 gjorde mål från eget straffområde på sparbanken cup i fotboll eller något annat som i det läget känns oerhört oväsentligt.
Det målet var faktiskt genomtänkt. Alla anklagade mig för att inte mena det som ett skott men det gjorde jag visst. Jag såg att målvakten var långt ute. Det var bara en som trodde på mig och det var Sven i Hubbarp som var och kollade på den där matchen. Sen snackade vi om det målet varenda gång vi träffade på varandra ändå fram tills dess han gick och dog. Jag saknar din blick för fotboll Sven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar