Jag sitter och kikar lite på facebook-gruppen vi som önskar livet ur Anders Eklund. Det är en arg skara. Mycket högafflar i luften. Hej medeltiden. Det ska flås och avrättas och pissas och styckas. Hatet ligger så nära att när äckliga mord händer så blir man inte förvånad. Hej människan. Hej krutdurk.
Men det är inte därför jag skriver. Nej, jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig och att det är ett år sedan jag fick för mig att blogga var en bra idé.
Blommor och ballonger. Trumpeter, en tårta fyra våningar hög och ett tal av landshövdingen. I direktsändning. Sånt händer aldrig bloggen. Sånt händer bara Beatles, eller möjligtvis Astrid Lindgren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Att göra en Anders Eklund" är det nya. Ha maximal oflyt.
Jag väntar fortfarande på hörsel-inlägget. Skriv det du.
Vad fin du är, Nicklas! Din ångest är min ångest.
Skicka en kommentar