Det var en gång en man i Botkyrka
Som sålde den trumma han dyrka
Trumman var fin
Han fick sitt heroin
Och nu får jag trumma med styrka
Vad jag vill säga med denna fantastiska limerick, som skulle få vilken limerickfantast som helst att vilja skjuta sig i ansiktet, är att jag köpt en virveltrumma. Nu var det inte av en heroinist men vi provspelade den under ett flämtande ljus i en gångtunnel i Alby centrum och det kändes tufft nog. Jag kan inget om trummor men lyssnade på klangen och hummade lite. Sen sparkade jag lite på däcken på killens bil och sen tog vi i hand efter en stunds obligatoriskt skitsnack om priset. Jag ville ha ner den tvåhundra eftersom jag åkt ända ut till Alby men jag fick bara ner den en hundring för att jag var 10 minuter för sen. Det var en vacker dans.
En slingrande dans i månens sken
Som förs helt utan armar och ben
Man säger ett pris
Blir kallad en gris
Och ger sig för att slippa en scen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar