Det finns en bok av Dalai Lama i fikarummet på jobbet som heter Lycka på arbetet. Det är antagligen någon sarkastisk jävel på kontoret som slängt ner den till oss apor på golvet. Dom sitter säkert där uppe och skrattar sig harmynta. Jag satt och bläddrade lite i den på en rast och kom fram till att bodhisattvan aldrig har satt sin fot i en fabrik. Visserligen trivs jag väldigt bra som påfyllare av en mjöluppvägningsmaskin, jämfört med andra grejer jag gjort, men det där snacket om att se varje dag som en gåva trots att varje dag är en karbonkopia av dagen innan känns mer som ett riktigt sjukt skämt. Att det dessutom är skrivet av en brillorm klädd i sjal adderar än mer pungsparks humor till det hela. Så hr. Lama, om du läser detta: vissa dagar kan jag gå med på, men en del suger faktiskt hästballe. Ta med det i din nästa hippiebok ditt håriga påskägg.
Ibland känns det som jag borde ha kommit loss lite mer. Att jag borde ha skaffat mig ett jobb som krattar manegen för min kommande karriär som nåt annat än påfyllare av mjöluppvägningsmaskiner. Jag sitter på ett CV som är längre än Svartenbrandts, förlåt Ferms, belastningsregister men det är ingen röd tråd så långt ögat kan nå. Bagare, brevbärare, diskare, sanerare, fabriksarbetare, brödförsäljare, tidningsutdelare etc etc. Egentligen borde jag sitta på Stureplan och smeka pung på nån art director, inte för jag vet vad en sån gör men det låter så bra att jag vill bli det. Istället sitter jag i ett fikarum på en industri och läser en bok av Dalai Lama. Inte klockrent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar