Fri medicin och taxi hem

Nu skriver jag innifrån Astra Zenecas väl skyddade borg. Tio unga friska män i vita rockar släpar runt som nåt slags Polyphonic Spree på nertjack. Ärtiga sjuksystrar tar väl hand om oss och föder oss vid sin varma barm... eller inte riktigt. Men det är en märklig stämning. En blandning av hockeyläger för tolvåringar i Rydaholm och ett gravallvar. Det är ju lite läskigt det vi håller på med ändå. Imorse fick jag medicinen och efter fyra timmar till sängs är det mer eller mindre fri lek nu. Satsar på att se första säsongen av 24 i realtid med start inatt. Skönt sätt att tjäna pengar på.

Det där hockeylägret har satt spår, jag hamnade i bråk med en kille från Gislaved redan första dagen. Tagerlund eller nåt sånt hette han och han blev backad av Gislavedskillarna, jag blev backad av ingen eftersom jag var själv i den gruppen. Har länge hållt skenet av att jag hade skoj på det där lägret men det var egentligen ett helvete. Vi borde mötas och göra upp utan massa jävla biffar som backar eller vad säger du Tagerlund eller vad fan du hette. Jag ställer vilken dag i veckan som helst. Om jag inte har nåt i skolan eller ska fika eller dyl. Hör av dig bara. Jag är inte rädd.

Så egentligen är det väl inte riktigt jämförbart. Lägret och det här. Här är inget bråk. Bara grabbig stämning. Och det går snabbt som satan. Hela dagen har försvunnit i vansinnig takt. Precis som hela det här året. Man går och lägger sig på nyårsafton och när bakruset är borta är man singel och det är sommar igen. Vad fan hände? På torsdag släpper dom ut oss om vi inte svullnar upp eller nåt.